Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Man borde kunna tycka och hoppas att utveckling ska gå framåt och inte bakåt. Det borde vara så i Sverige 2016. Alla förutsättningar finns, men ändå blir det inte så på alla områden. Jag tycker det är rimligt att fundera på vad skattepengarna ska användas till. Och då vill vi förstås alla att det ska vara till just det som jag tycker mig vara i behov av.

Som exempel på vad jag menar så tycker jag att det har blivit svårare att leva med en funktionsnedsättning idag. Allt för många har myglat med ersättningen för personlig assistans, vilket har inneburit att de som faktiskt är i behov av en assistent får mycket svårare att få en idag. Människors girighet har alltså försvårat för andra att få sin vardag att fungera drägligt. Inte perfekt, utan just drägligt.

Kommuner avslår idag regelmässigt väldigt många LSS-ärenden. Lagen som var till för att ge vissa funktionshindrade stöd och hjälp i vardagen har nu blivit mest en källa till förtvivlan hos de som skulle behöva insatser enligt denna rättighetslag. Sådant som man tidigare har fått enligt LSS, tvingas man strida för i domstol bara för att kommunerna så ofta säger nej. Inte nog med att man inte får den hjälp man behöver, utan man tvingas också strida mot kommunens jurister.

Ledsagning för synskadade, enligt LSS har stramats åt så hårt att väldigt många synskadade och blinda inte längre beviljas denna insats. Alltså trots att denna specifika insats kom till just för synskadade, så nekas man idag. Många gånger tittar man på hur den blinda eller synskadade klarar sig i sitt hem och eftersom det i de flesta fall går alldeles utmärkt, så bli det ett avslag. Men jag undrar bara, vem kan på fullaste allvar tycka att det är rätt bedömningskriterier. Ingen ansöker om ledsagning för att hitta mellan kök och badrum.

Färdtjänsten är nästa sak som har försämrats allt för mycket. Det är inte rimliga väntetider och restider som det är idag. Visst det ska jämföras med kollektivtrafik, men på de flesta håll är det både dyrare och längre väntetider än vad kollektivtrafiken har. Om bussarna går en gång i timmen så vet man i alla fall att när man åker så går den enligt en bestämd rutt. Det vet man aldrig med färdtjänst. Inte nog med att man nästan alltid tvingas vänta den maximala väntetiden, så måste man också vara beredd på att man får åka till olika destinationer för att lämna och hämta andra personer. Detta gör att det i verkligheten faktiskt inte går att likställa med kollektivtrafik. Man kan ha tider att passa även om man är i behov av att använda färdtjänst.

Så vad ska egentligen det gemensamma bekosta i vårt land?

Tänk vad människor kan vara giriga. Att bluffa om att man har ett funktionshinder för att få assistansbidrag. Någonstans måste det väl finnas en gräns för hur långt en människa kan gå för att få pengar. Men så tycks det inte vara.

Det finns många som inte får assistans fast det verkar som om de absolut skulle ha rätt till det. Sedan kan någon annan lura till sig det. Nu åtalas en man i Varberg och om det är som åklagaren hävdar så är det riktigt hämskt. Detta är en möjlighet för människor med funktionsnedsättning att kunna leva ett värdigt liv och så utnytjar en icke berättigad handläggarens vilja att hjälpa. När sådant händer gör ju det att den handläggaren blir mycket mer misstänksam till alla andra som söker bidrag till assistans. Kommer någon som skulle behöva bidraget nu att bli utan, på grund av att försäkringskassan blir hårdare i sina bedömmningar? Troligtvis kan det bli så. Har man blivit lurad en gång, så anstränger man sig att inte bli det igen. Så även om Försäkringskassans personal inte medvetet kommer att bli tuffare i sina bedömmningar, så är risken ändå ganska stor.

Ibland får jag en känsla av att vårt samhälle har ett stort behov av att genomgå en attitydförändring. Det är inte rätt att alltid försöka roffa åt sig så mycket som möjligt. Men det verkar vara en tränd hos många i alla samhällsklasser. Se bara på alla dessa stora bonusar som en del företag delar ut. Eller se på allt detta försök till fusk med bidrag. Jag vill se ett ärligare och vänligare samhälle. Där vi kan känna förnöjsamhet med det vi har och inte hela tiden sträva efter att få så mycket mer.

Lite mer Baloo i djungelboken skulle vi behöva, ”var nöjd med allt som livet ger och allt som du omkring dig ser.” Klyftiga ord från en björn i en gammal Disney film

http://hn.se/nyheter/varberg/1.715235