Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Vi Kristdemokrater är glada och nöjda med att vi lyckades övertyga de andra i majoriteten, om att inte ändra Handikappverksamhetens organisation i Region Halland.

Nämnderna för Hallands sjukhus beslutade i veckan om ny organisation för Hallands sjukhus och i förslaget fans också ett förslag om att Handikappverksamheten skulle upphöra att vara ett eget verksamhetsområde. Detta protesterade vi Kristdemokrater och Folkpartiet emot när arbetsutskotten hade möte. Vi lyckades övertyga de andra om att det var ett dåligt förslag, så när beslutet fattades blev det enligt vad jag yrkat i arbetsutskottet.

Det innebär att handikapp kommer att fortsätta att vara ett eget verksamhetsområde och ha en egen chef. Detta är viktigt för alla de som på det ena eller andra sättet har behov av stöd från Handikappverksamheten i Region Halland.

Att ha en funktionsnedsättning är inte att vara sjuk och därför ska denna verksamhet inte vara underställd sjukhuset. Med besluten som nu har fattats kommer vi i Halland att fortsätta på den framgångsrika väg vi gått på sedan sekelskiftet och som andra ser på som ett bra exempel.

Om jag hade varit i Visby och Almedalen denna vecka är detta ett seminarium jag skulle varit på. Alltså ett tips till alla er som är där. Några av landets handikappförbund samlas och diskuterar välfärden för medborgare med funktionsnedsättning.

Hur mycket får en Välkommen på debatt!

Tid:

Onsdagen den 7/7 klockan 10.00-12.00 Plats:

Visby Arbetareförening, Moderator:

Medverkande:

mänsklig rättighet kosta?

Lika unika heter en ny samarbetsorganissation som bildades i veckan. Det är ett samarbete mellan fem olika handikappförbund. Synskadades riksförbunds ordförande Tiina Nummi-Södergren är också ordförande för den nybildade organissationen.

Tanken med Lika Unika är att de fem förbunden ska få en starkare röst att tala med. Och det är nog så att det behövs. Handikapprörelsen måste bli tydligare och höras mer i media. Det främsta målet med Lika unikas arbete kommer enligt vad Tiina säger på SRFs hemsida att vara att tala om mänskliga rättigheter för alla. Kunskapen om FN-konventionen om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning måste vli större bland beslutsfattare på alla nivåer.

Det ska bli spännande att följa hur Lika Unika kommer att utvecklas och höras i den offentliga debatten. Vi kan bara hoppas på att det kommer att ge effekt och att det kommer att sätta mer fokus på handikappfrågorna. http://www.srf.nu/Pressrum/Nyheter/Lika-Unika–satter-manskliga-rattigheter-i-fokus/

http://www.svenskhandikapptidskrift.se/index.php?page=archives&year=2009&month=12&news_id=691

Vi var tveksamma om vi skulle orka åka någonstans så där på lördag eftermiddag. Men vi bestämde oss ändå för att görra det. Och vi ångrar det inte en minut.

Det är så roligt att bli inspirerad av någon som har en sådan glädje och som ser på livet med så mycket entusiasm. Extra roligt att han också kunde förmedla en del till dottern. Det enda som kan kännas lite tråkigt är att de andra barnen inte ville följa med. Det var viktigare att titta på fotboll och spela dataspel. Men nu lämnar jag det negativa.

jonas var rolig och man tappade inte tråden någon gång. Man fick anstränga sig lite för att höra, men det var inga problem. Det är tuft att ställa sig upp och prata om sig själv som han gör. Tänk vad vi har många fördomar om människor med CP-skada. Även om jag känner att jag inte vill ha några sådana om människor med funktionsnedsättning, så har jag det nog ändå. Jag vet ju själv hur det är med en del av det.

En av de bra saker Jonas sa var detta. Försök inte bli någon, du är redan någon. Ta vara på det just du kan och försök inte vara som alla andra. Du är unik och det finns ingen annan som du. Just den saken, försök inte bli som någon annan. Du är du och det räcker.

En annan bra sak: Vi måste få utmaningar, men på våra egna villkor. Man måste sträva efter att utvecklas på sitt eget sätt. Och det tror jag det ligger mycket i. Vi behöver ha ett mål att sträva mot. Sedan kan det målet vara litet för någon annan, men för just mig är det stort.

Han slog också hål på det gamla ordspråket, ensam är stark. Vi lever i ett samhälle där vi försöker intala oss att vi klarar oss bäst på egen hand. Men så är det inte alls. Vi behöver varandra och vi behöver stötta varandra. Livet blir mycket lättare att leva om vi har någon som står vid vår sida och ger oss stöd. Vi måste bara våga erkänna det för oss själva.

Enligt Jonas finns det ungefär 600 000 människor med funktionsnedsättning i Sverige. Det är ungefär lika många som spelar fotboll. (Jonas siffror) men om det stämmer och man gör jämförelsen om mediautrymme. Så kan man säga att handikapp ligger i lä. Det är stor skillnad på hur många artiklar som skrivs. Slutsattsen blir att handikapprörelsen måste bli ännu starkare i att påverka. Min egen tanke blir då att det finns andra lobbygrupper med betydligt färre individer som är väldigt starka. Om man ser på hur mycket mediautrymme de får.

Alltså, det var bra att vi gav oss iväg till Kungsbacka och lyssnade på Jonas. Om du har chansen så talar han i morgon i pingstkyrkan kl 11. Jag lovar. Det är värt att lägga lite tid på.

Läs mer om Jonas Helgesson på hans webb. http://www.jonashelgesson.se/

Det var det dummaste jag har hört.

Nu ska de byta namn. Det får inte heta nämnden för handikappomsorg, utan det ska heta ”Nämnden för funktionshinderverksamhet”. Snacka om korkat. Det hjälper väl inte till att göra samhället mer tillgängligt. Det blir bara rörigt för människor att förstå vad det handlar om. Vad är det för fel på handikappomsorg?

Finns det någon människa där i Stockholm som har som arbete att hitta nya ord för detta? Handikappad, funktionshindrad eller hunktionsnedsättning. Det blir inte bättre av alla dessa ord. Vi har lika svårt att leva i detta otillgängliga samhälle vad det än kallas.

Var inte så larviga ni politikerförtroendevalda i handikappomsorgen i Kungsbacka. Byt inte namn, behåll det namn ni har, som är inarbetat i kommunen redan. Arbeta i stället med att göra vår kommun mer tillgänglig för alla. Lägg ner mer kraft på att undanröja de enkla hinder som ska vara undanröjda nästa år. Ni har en hel del att göra med det.

Egoism kan tydligen bli hur stor som helst. Bara det är till nytta för mig, så kan jag göra vad som faller mig in. Varför ska jag bry mig om i fall någon annan drabbas negativt av det jag gör? Om det underlättar mitt liv så skiter väl jag i om det blir svårare för andra.

Egoism bryter ner moralen i vårt samhälle. Den gör att vi inte ser var andra och att vi inte längre tar ansvar. Moral behövs, men egoism gör inte det.

För vad är detta om inte just galopperande egoism. Man kan stjäla ett handikapptillstånd och sälja det för tio tusentals kronor. Man stjäl alltså ett tillstånd som en person har fått för att han eller hon är i behov av det. Ingen får ett sådant tillstånd utan att ha goda skäl för det. Det krävs ofta en lång utläggning om varför man har ett sådant behov, där man får utlämna sig själv till någon som ska avgöra om man verkligen har ett så stort behov. Det kan ta lång tid att få sitt tillstånd och man är mycket tacksam när det äntligen kommer.

Då ska man behöva vara rädd att det blir stulet. Stulet av den som har behov av det, för att någon som bara är lat och snål ska kunna dra egoistisk nytta av det. Att utnytja andras handikapp för den egna latheten och snålheten, det borde vara kännbart straff för det. Hur är man funtad när man är så grymt ego?

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=165646

En rymdsond landar på nordpolen på Mars. Ett stort projekt som intresserar många forskare med rymden som specialintresse. Vi kan genom detta få reda på om det finns något i isen under ytan på Mars, som tyder på att det funnits liv där. Ja det kanske är intressant att veta, men vad betyder det för oss på jorden?

Det kostar otroliga summor att skicka en farkost till mars, lägg sedan till all forskning som ska göras på materialet. Det är inga billiga projekt vi talar om. Själva farkosten kostade om jag fattat rätt, så där omkring en miljard. Om man ställer denna forskning i relation till annat vi kan göra för alla dessa pengar, så är jag tveksam till vad det betyder för människan. Hjälper det oss om vi får reda på att det funnits eller inte funnits liv på Mars? Finns det annat som skulle kunna ha varit mer givande att forska på?

Tänk om man leker med tanken att under några år styra över alla pengar från rymdforskning till energiforskning. Vad skulle komma fram ur det? Tänk om man kunde använda pengarna till forskning på drivmedel till våra fordon. Skulle vi då få fram ett hållbart drivmedel? Hur många av de kroniska sjukdomar som finns, skulle med dessa pengar kunna botas? Hur många handikapp skulle kunna undvikas? Det finns så stora behov av forskning, forskning som skulle leda till mindre lidande och bättre liv. Istället används så mycket pengar på forskning som bara är till för att tillfredställa ett nyfikenhets behov.

Det är inte rätt. Vi är mer intresserade av viktiga saker än av att de landar på Mars. Låt deras pengar få göra nytta i stället. Låt deras pengar få arbeta för människor och inte bara för nyfikna forskare.

www.svd.se

Handikapporganissationerna arrangerade idag en marsch mot den dåliga tillgängligheten i offentliga lokaler. Visst är det rätt märkligt att det fortfarande ska behövas sådana här manifestationer för tillgänglighet. Man kan ju annars tycka att vi borde ha kommit längre i Sverige med detta. Men om ni tänker på hur det ser ut där ni går så finns det en hel del ställen som är svåra. Funkar dörröppnarna på alla dörrar? Eller är det en tröskel som är svår att köra över med rullstol?

Jag vet till exempel ett ställe där det finns en knapp för att öppna dörren till hissen, men det finns ingen knapp för att komma ut ur den. Hur gör man då? Det är inte så kul för någon att vara fast i en hiss. Man kan ju förståss hoppas på att det är någon annan som ska åka.

I Kungsbacka innerstad är det totalt knäpt, det är höga trappor till nästan alla affärer och i vissa är det också en trappa innanför dörren. Och så funderar de på varför folk inte går dit. Det är också höga trottoarer på många ställen, de är nästan omöjliga att ta sig upp för.

Det finns en massa att göra för att förbättra tillgängligheten i vårt land. Men igår blev jag glatt överaskad, på bussen mellan Varberg och Frillesås ropade de ut alla hållplatser. Det är ett stort pluss till Hallandstrafiken. När jag sedan åkte vidare mot Fjärås med Västtrafik, så var det inte ett ända utrop. Hur kan det komma sig att det går bra på den ena bussen men inte på den andra?

Bra av handikapporganissationerna att genomföra sin marsch. Det är bara synd att det behövs. Vi måste kämpa vidare med att få samma möjligheter som andra. Det kommer jag också att göra, både som politiker och som ledamot i SRFs styrelse i Halland.

www.dagen.se

Funderade på om jag skulle skriva detta som kommentar eller som ett inlägg. Jag bestämde att det får bli ett inlägg.

Petrus tycker i kommentar till mitt inlägg att jag borde förlåta och inte tala om längre straff så som i USA. Jag förstår vad du menar Petrus, men jag håller inte med dig. Vad är förlåtelse för något? Vem kan förlåta ett så grymt brott? Ska ett sådant brott ens förlåtas?

Ja alla ska ha en chans att ångra sig och be om förlåtelse. Det är en av anledningarna till att jag är emot dödsstraff. Men när någon gör en sådan sak så väcker det känslor som nog vi alla känner. Att bli förlåten är något alla ska kunna bli, men är det vi människor som ska förlåta? Kan vi ens det? Betyder förlåtelse att man blir fri? Betyder förlåtelse att man inte behöver mer straff?

Nej, det menar jag att det inte betyder. Förlåtelse är något en sådan man får be Gud om. Det har ingen ting med vilket straff han ska ha. Gör man vad han har gjort så ska man inte få gå fri och vara ett hot igen. Vem kan titta den kvinnan i ögonen och säga – jag har förlåtit honom som gjorde så mot dig. – ? Vem kan det? Vem har rätt till det?

Det finns så många känslor när man hör om detta och för mig är det inte så enkelt som att bara kunna säga att som kristen ska man förlåta. Jag hoppas där emot att denne man kommer till insikt om vad han har gjort och faktiskt ångrar den gärningen. Men för mig är inte förlåtelse det samma som att straffet är över.

Nej jag är inte normalt den som tycker att alla brott ska bestraffas med långa fängelsestraff. Men för vissa handlingar finns inget annat än inlåsning som gäller. Varför tog jag exemplet med två gånger livstid? Jo för att då kan man inte bli släppt efter halva tiden. Man får då sitta tiden ut. Om man utnytjar en kvinna som inte har någon chans att försvara sig som i detta fall när hon är förståndshandikappad, ja vad finns mer att säga?

Har ni hört talas om David Lega? Om inte så kolla in på hans site. Han är en imponerande kille som kan vara en förebild i mycket. Tänk att ha ett sådant självförtroende och förmåga att förvärkliga sina mål. http://www.lega.se

Människor som han borde få stort utrymme i media, för att stimulera andra att kämpa och våga tro på sin förmåga. Det är inte alltid lätt att som handikappad ha kraft att orka kämpa mot sin egen och andras förutfattade mening. Det är lätt att ge upp och resignera när man i stället borde ta i ännu mer. Det jag har svårt att förlika mig med, är att funktionshindrade ska behöva slåss för sin rätt om och om igen.

Funktionshindrade skulle också vara ett begräpp när man talar om jämlikhet. Men det är det inte. Fast det nog behövs minst lika mycket som de andra grupper man talar om. Ta bara en sådan sak som lönebidrag. Ett företag kan få lönebidrag för att anställa en funktionshindrad, men det uppgår bara till ca 16 000 som max. Det innebär att ytterst få lönebidragsanställda får mer lön än så. För det är klart att en arbetsgivare tycker att han ska ha bidrag för hela kostnaden. Vem har rätt och vem har fel?

Ja, nu var det ju David Lega jag skulle få er att kolla. Gör det och låt honom bli en förebild, vi behöver goda förebilder i vårt samhälle. Hans sida finns nu som länk här ifrån.