Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Inte trodde man väl att vi skulle börja tala om vattenbrist i Sverige. Vi har ju alltid haft gott om vatten och dess utom rent och friskt. Men nu duggar varningarna tätt om att det kommer att bli brist på denna så viktiga naturtillgång.

Det är först när man står där utan vatten som man förstår hur viktigt det är. Har ni tänkt på hur många gånger man öppnar kranen varje dag? För här i Sverige är det ju så att man förväntar sig att det alltid ska komma vatten ur kranen när man vill ha det. Tyvärr är det inte något som är självklart i alla delar av vår värld. På många håll är rent vatten något man får köpa på flaska för att kunna dricka eller laga mat av. Vi måste alltså börja bli mer rädda om vårt rena friska vatten även här uppe i norden.

Vi behöver lära oss att inte slösa och ta förgivet att vattnet aldrig tar slut. Vi måste kanske se över hur vi alla hanterar vatten och hur mycket vi bara låter rinna iväg.

Vi kan alla bidra med att hushålla bättre med det vatten vi använder. Men vi behöver också se över hur det kommunala vattnet används. Hur täta är ledningarna från våra kommunala vattentäkter. Det är väldigt många mil ledningar som ligger i vårt land och många av de har legat där i många år. Vet vi hur kvaliteten på dessa ledningar är? Eller kan det vara så att det läcker både här och där?

Redan förra sommaren var det brist på vatten i delar av vårt land. Det har inte regnat tillräckligt mycket för att fylla på grundvattnet sedan dess och nu hör vi att det kommer att vara fler platser som kommer att drabbas i slutet av sommaren. Det är alltså hög tid att sluta slösa. Låt bli att vattna gräsmattorna och låt inte kranar stå och droppa för att packningarna behöver bytas. För som vi alla vet:

Många bäckar små, blir till slut en stor å.

Många synskadade upplever ångest och oro över hur de dagliga sysslorna ska kunna utföras, många blir nedstämda av för lite stimulans, många får för lite motion. Dessa hälsobrister visas tydligt i rapporter från Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut samt från utredningsinstitutet HANDU.

Synskadades Riksförbund har nyligen genomfört en enkätundersökning bland Sveriges kommuner.

Två av de 192 svarande kommunerna erbjuder ingen ledsagarservice över huvud taget. Endast 27 procent har en kostnadsfri ledsagarservice.

Övriga kommuner tar ut en avgift på mellan 250 kr och 350 kr i timmen med högsta avgiftstak på 1712 kr i månaden. Avgifterna gör att ytterst få kan använda servicen.

FN-konventionen är mycket tydlig i att peka ut rätten till service i vardagen som en förutsättning för att vi ska kunna leva självständigt och aktivt. En väl fungerande ledsagarservice, som ingen behöver avstå från av ekonomiska skäl, är ett exempel på sådan service som anges i konventionen. Sverige har åtagit sig att genomföra konventionen och nu är det dags att gå från ord till handling.