Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Hur kan det vara så att ungdomar i Sverige inte mår så bra som de har det?

Trots att många i vårt land har det materiellt sätt väldigt bra, så mår många unga psykiskt dåligt. Det finns något som gör att det materiella inte kan ge trygghet och ge en god självkänsla. Det behövs andra värden också. Det är viktigt att vi talar om denna ohälsa ännu mer än vad vi gjort hittills. Barn och unga som mår psykiskt dåligt måste mötas med respekt och tas på allvar. Ingen ska behöva känna sig dum för att de berättar om hur de mår.

Det måste gå fort att få kontakt med elevhälsan och det ska gå snabbt för elevhälsan att slussa vidare om ett sådant behov finns. Ett barn eller en ungdom ska inte behöva vänta på att de administrativa kvarnarna ska mala långsamt. Vårdkedjan mellan elevhälsa, vårdcentral och barn- och ungdomspsykiatrin ska vara enkel och inte brista någonstans. Det ska inte vara långa väntetider för att få kontakt med den vårdnivå som är lämplig.

Men framför allt så måste vi bli väldigt mycket bättre på att se barn och unga som mår dåligt i tid. Vi måste bli mycket bättre på att fånga upp och se signalerna innan de leder till ohälsa och ångest. Alla barn ska bli sedda av någon vuxen och det ska finnas någon att tala med som har tid att lyssna.

Så länge som det finns ett barn eller en ungdom som mår så dåligt att de ens funderar på att ta sitt liv, så har vi vuxna misslyckats. Så länge den psykiska ohälsan bland de unga växer, så får vi inte slå oss till ro.

Självklart kan det gå fel ibland och ingen är felfri. Vi är ofullkomliga och kan inte alltid förstå eller göra det rätta. Men det är just därför som det är så viktigt att det finns vuxna både hemma och i skolan som har tid att se barnen. För med flera närvarande vuxna minskar risken att missa tecknen på ohälsa hos barnen. Och det minsta vi kan göra är att se till att när det väl gått så långt, så ska det vara lätt att få tid. Det ska inte vara kö för att kunna meddela att man mår dåligt. Det kan mycket väl vara så att om det inte går att få kontakt när man bestämt sig, så kanske tillfället gått förlorat. Hela samhället måste samverka för att barn och unga ska må bra.

Regeringen presenterar nu en arbetsmetod, som ska underlätta för samtal om psykisk ohälsa. En sattsning för att öka förståelsen för människor som är psykiskt funktionshindrade eller lider av psykisk ohälsa. Hägglund och Larsson vill att det ska bli lika lätt att tala om psykiska besvär som det är att tala om benbrott.

Varför är det egentligen så att det är svårare att tala om psykisk ohälsa än om andra besvär man har? För det är ju faktiskt så. Samtidigt som många undersökningar som pressenteras visar att allt fler människor drabbas av det, men det är fortfarande tabu att tala om. Det är mycket märkligt.

Det borde inte vara konstigare att berätta att man mår dåligt i själen, än att berätta om att man har ryggskott. Regeringens sattsning ska också leda fram till att det ska bli ok att tala om det. Vi ska alla få lära oss hur man gör. För visst behöver vi det. I alla fall så kan jag erkänna att jag inte känner mig helt bekväm om någon berättar om någon som har tagit sitt liv. Tänk om vi i stället hade vågat tala om det innan det går så långt. Många självmord skulle nog gå att förhindra i så fall.

Har ni tänkt på hur mycket som händer på dessa viktiga områden nu. För min del är jag övertygad om att det sker mycket på grund av att socialdepartementet styrs av Kristdemokrater. Politiker som ser människors behov och tar de på allvar. Man här ibland någon som hävdar att regeringen inte arbetar för de svaga, men detta är ett tydligt exempel på att de absolut gör det.

Kristdemokraternas värdegrund behövs i vårt land och nästa år kan vi tillsammans se till att regeringen får ett ännu större inslag av politiker med ett stort hjärta.http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-ska-forandra-attityden-till-alla-som-ar-psykiskt-sjuka-1.964451

Idag presenterade folkhälsominister Maria Larsson den proposition som hon nu lämnar till riksdagen. En efterlängtad proposition med många åtgärder för att förbättra folkhälsan i landet. Den innehåller bland annat satsningar på psykisk ohälsa, självmordsprevention och kostvanor. Det blir mycket intressant att se vad vi ute i landsting och kommuner kan göra av den. Det är ju vi här ute som har det största ansvaret och möjligheterna att göra något konkret. Att regeringen nu också visar att de ser detta som en mycket viktig uppgift kan bara underlätta vårt arbete.

Regeringen sattsar nu över 100 miljoner på folkhälsa, det är ett fantastiskt stöd i arbetet som är så brätt. En av de viktigaste delarna i propositionen är det föräldrastödsarbete som finns med. Kommunerna uppmanas att införa stöd för föräldrar inte bara när barnen är små, utan hela tiden de är barn. Tänk att kunna få stöd som tonårsförälder från kommunen. Det tror jag många har saknat och nu ser fram emot.

Tänk vad hon kan vår minister. Ett bra jobb Maria.