Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Jag tror att det blev en ganska lyckad manifestation i Kungsbacka. Vi samlades några från SRF’s lokalavdelning vid resecentrum och två av lokaltidningarna kom dit. Vi tycker också att det var riktigt roligt att vi fick med en av de politiska höjdarna i kommunen.

Tack Larry Söder för att du tog dig tid och kom och gick med vit käpp i staden. Det är nog det bästa sättet att få en känsla för hur det är att inte se. Det blir också lättare att tänka till på det som är problematiskt för oss, när du nästa gång är med och beslutar om en ny plan.

Vi ska inte klaga på att det inte var fler av politikerna som tog sig tid, utan vi glädjer oss över att det finns en som visar att han tycker dessa frågor är viktiga.

Larrys blogg:

http://larrysoder.blogspot.com

15 oktober är ”Vita käppens dag”. Det manifesteras av SRF runt om i landet med olika aktiviteter.

I Kungsbacka kommer vi att samlas vid järnvägsstationen, dit vi också har bjudit in kommunen. Vi hoppas på att det ska finnas intresse från politiker och tjänstemän att prova på hur det är att gå med vit käpp.

Det är inte alltid så enkelt att tänka på allas olika behov när man planerar en stad. Därför är det viktigt att vi från handikapprörelsen är aktiva och berättar vad som är viktigt för oss. Hur ska man planera stadsmiljön för att den ska fungera för alla? Det är en fråga som borde engagera. Därför hoppas vi att de ska sluta upp idag.

Rapport kommer om vilka som deltog.

Synskadade ungdomar har inte samma möjligheter som andra till fritidsaktiviteter. När man ser dåligt eller inte ser alls, kan man inte så lätt göra det som för andra är vardagssaker.

Det blir lätt så att unga synskadade blir ensamma och utanför. För vad gör man när man inte kan hänga med? Att alltid vara beroende av att få hjälp från andra ungdomar är inte det lättaste. Av någon anledning är det svårt att be om hjälp. Det är jobbigt att alltid säga vänta på mig eller fråga var är ni. För det är så att inte se. Man vet inte vart människor tar vägen i tex en folksamling.

Av denna anledning är det väldigt viktigt att kommunerna ställer upp med ledsagare för dessa ungdomar. Man ska inte behöva bli utanför på grund av sitt funktionshinder. Man ska ha rätt till en likvärdig fritid som icke funktionshindrade. Alla unga vill kunna göra saker på sin fritid utan att alltid ha sin mamma eller pappa med. För om inte ledsagningen fungerar är de synskadade unga hänvisade till sina föräldrar.

Att ha ett gott förhållande till sina föräldrar är självklart bra för alla, men man måste också som synskadad ha rätt till frigörelse som andra. I tonåren vill man börja pröva saker på egen hand, en naturlig process för oss människor. En process som synskadade också har rätt till.

Detta måste ni som jobbar inom och ni som har politiska uppdrag inom handikappomsorgen vara medvetna om. Det är inte bara ekonomi som ska styra, utan också våra mänskliga rättigheter.

Läs om SRF´s Kampanj

http://www.dn.se/sthlm/politikern-lovar-utsatta-elever-basta-tankbara-stod-1.965430

Nu äntligen får jag lite tid att skriva om kongressen jag var på i helgen. Fyra dagar med förhandlingar och mingel. DEt är roligt att lära känna nya människor och knyta kontakter över landet. För mig var det otroligt lärorikt att vara med. Jag har lärt mig mycket om organisationen och dess bolag.

Jag fick förmånen att träffa SRFs ordförande Tiina Nummi-Södergren, en mycket trevlig och kompetent ordförande som jag fick stort förtroende för. Därför är jag stolt över att få ha varit med och välja henne till ordförande för ytterligare en period. Det är roligt att man trots att man är ny och på kongress för första gången får en sådan möjlighet att till och med snacka med förbundsordförande.

Det går att läsa om kongressen på www.srf.nu och ta del av alla beslut och uttalanden som kongressen gjorde.

Nu när jag har varit med så här långt, så frågar jag mig själv varför jag inte engagerat mig tidigare. Det är många frågor som fortfarande behöver stridas för i vårt land och en del av de frågorna måste drivas av handikappföreningarna tillsammans. Det är inte möjligt att klara det arbetet bara i partierna. Det krävs röster från olika håll på den politiska kartan och det är just så det är i SRF. Vi är många som är med i olika partier och det är roligt att se hur lika vi tycker i många av handikappfrågorna.

Synd bara att vi beslutade att ha kongress vart tredje år, det blir ju så länge till nästa gång. Fast jag tror att det var klokt. Det är nog bra att styrelsen får tre år på sig att genomföra alla uppdrag de fått med sig. Det var ju närmare 80 motioner, så det fanns många förslag till vad styrelsen skulle jobba med.

Vi beslutade om ett etiskt program och om en jämställdhetsrapport. Vi beslutade också att avslå en motion om specialskolor, vilket jag menar var helt riktigt. Vi antog också ett nytt program om vad vi ska jobba med under åren till nästa kongress.

En av de viktiga saker vi beslutade handlade om färdtjänsten. SRF menar att färdtjänst inte är kollektivtrafik. Det känns så rätt, vi har inte vår färdtjänst istället för buss, vi har det för att vi inte kan köra själva.

En världsmästare i judo. En olympier från Paralympics i Kina. Det är inte illa. Jag träffade henne i lördags. En riktigt trevlig tjej som slängde mig i mattan utan några problem. Men ändå, jag tycker det är rätt kul att kunna säga att jag har varit på samma matta som Elvira. Det är ju inte alla som har fått den chansen. Om man nu är som jag och ser det som en chans att bli nerslängd på rygg på en judomatta. Dess utom och känna att man inte hade något för att göra motstånd. Teknik, styrka och trevlig. Helt enkelt så var det roligt att få träffa Elvira Kivi.

Hon har också en blogg eller två, en från Paralympics och en från innan.

http://elvirakivi.blogg.se

http://elvirakivi.blogspot.com

I morgon är det dags för Kungsbackas handikapdag igen. Ni kan träffa mig där om ni har vägarna förbi. Jag kommer att stå där för partiet, men förmodligen kommer jag också att vara vissa stunder vid SRF´s bord. Detta har ju blivit en tradition i Kungsbacka att ha en sådan här dag. Men platsen har varierat och i år är det Aranässkolan som det gäller.

Det är bra att kommunen har en sådan dag, för att fokusera på de funktionshindrades situation. Man tror ju att det idag inte skulle behöva finnas tillgänglighetsproblem men det gör det. Därför är det viktigt att lyfta dessa frågor och ge alla handikapföreningarna möjlighet att berätta om just sina bekymmer och framsteg. Hoppasd det kommer mycket folk och tar del av alla utställare.

Leta gärna upp Kristdemokraternas bord och kom fram och snacka lite.

Handikapporganissationerna arrangerade idag en marsch mot den dåliga tillgängligheten i offentliga lokaler. Visst är det rätt märkligt att det fortfarande ska behövas sådana här manifestationer för tillgänglighet. Man kan ju annars tycka att vi borde ha kommit längre i Sverige med detta. Men om ni tänker på hur det ser ut där ni går så finns det en hel del ställen som är svåra. Funkar dörröppnarna på alla dörrar? Eller är det en tröskel som är svår att köra över med rullstol?

Jag vet till exempel ett ställe där det finns en knapp för att öppna dörren till hissen, men det finns ingen knapp för att komma ut ur den. Hur gör man då? Det är inte så kul för någon att vara fast i en hiss. Man kan ju förståss hoppas på att det är någon annan som ska åka.

I Kungsbacka innerstad är det totalt knäpt, det är höga trappor till nästan alla affärer och i vissa är det också en trappa innanför dörren. Och så funderar de på varför folk inte går dit. Det är också höga trottoarer på många ställen, de är nästan omöjliga att ta sig upp för.

Det finns en massa att göra för att förbättra tillgängligheten i vårt land. Men igår blev jag glatt överaskad, på bussen mellan Varberg och Frillesås ropade de ut alla hållplatser. Det är ett stort pluss till Hallandstrafiken. När jag sedan åkte vidare mot Fjärås med Västtrafik, så var det inte ett ända utrop. Hur kan det komma sig att det går bra på den ena bussen men inte på den andra?

Bra av handikapporganissationerna att genomföra sin marsch. Det är bara synd att det behövs. Vi måste kämpa vidare med att få samma möjligheter som andra. Det kommer jag också att göra, både som politiker och som ledamot i SRFs styrelse i Halland.

www.dagen.se

Det är inte bra när tiden rinner iväg så man inte hinner med bloggen. Fast det har ju ändå varit aktivt. I går var jag för första gången på många år med på ett årsmöte med SRF. Jag blev invald i styrelsen för Hallandsavdelningen. Det ska bli rikrtigt roligt att vara med. Jag kan faktiskt inte förklara varför jag inte varit med tidigare. Det är viktigt att engagera sig i jämstäldhets och tillgänglighets frågorna. För om man tänker efter så är det inte något vidare med detta i vårt land. Jag tycker inte att det är fel med jämstäldhet mellan könen, men det krävs också en diskussion om hur funktionshindrade har det i vårt land. Den diskussionen förs aldrig i det offentliga rummet. Det ska jag försöka göra.