Det är dags att upprätta en handlingsplan för att rädda familjen. Ja Det har Alf Svensson rätt i. Det låter i bland i den dagliga debatten som att kärnfamiljen är något man inte får tala om. Att en familj kan bestå av mamma, pappa och barn är i vissa fall till och med kränkande. Ändå är det den vanligaste familjen genom alla tider. Ja till och med en förutsättning för samhället. För fortfarande behövs det en man och en kvinna för att göra barn.
Artikeln jag läst är mycket läsvärd. Den finns på dagen.se.
Varför har det egentligen blivit så i dag? Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att många känner sig vilsna och oroliga. Just det att man inte får tycka att det som har fungerat förr är bra. För man får känslan av att det ända rätta idag är att vara för förändring. Om man håller fast vid det gamla så är man konservativ och bakåtsträvare. För att vara konservativ har blivit lika med korkad. Det är genom att så fort som möjligt acceptera allt nytt som man blir en modern människa.
Jag är övertygad om att barn mår bra av att ha båda sina föräldrar hos sig. Att veta att de alltid finns där när de behöver tröst eller stöd. Jag tror faktiskt att det har blivit för lätt att bryta upp. För man går hela tiden på känslan. När det blir jobbigt i förhållandet, för det blir det för alla, så anstränger man kanske inte sig så mycket för att jobba med det som är problem. Ja jag vet att detta inte stämmer på alla förhållanden, men jag tror också att det är många som ger upp när det tar emot. Det skulle kanske behövas mer av äktenskapsskolor. Kurser i hur man löser problem i förhållandet och hur man genom att släppa sin prestige kan komma ifrån många gräl. Jag tror också att det sliter på familjen att båda föräldrarna ska jobba så tidigt efter man har fått barn. Genom att försöka vara hemma lite längre kan man nog minska på slitningarna.
Som sagt, skrivet av en konservativ bakåtsrävande familjekramare. Konservativ? ja om det betyder att tycka att det är bra att lära av historien och inte förkasta det som redan fungerar. För det är så jag tycker. Man ska lära av goda exempel, det kan aldrig vara fel.
Jag såg att Larry har skrivit om detta också. http://larrysoder.blogspot.com/2008/04/alf-svensson-familjen.html
Kristdemokraterna Alf Svensson och Mikael Oscarsson försöker låtsas som att de brittiska socialdemokraterna har samma familjesyn som de själva. De hänvisar till att statsminister Fredrik Reinfeldt bör inspirerars av labours familjepolitik. Så här skriver de:
”Labourregeringen har insett att nästan allt en regering beslutar om har inverkan på familjerna. Regeringsbeslut kan främja, försumma eller till och med förstöra för familjer. Därför måste alla beslut den brittiska regeringen tar numera konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.”
Sant är att labour talar mer positivt om familjen än socialdemokraterna i Sverige. Men labour har också de senaste åren infört möjlighet för homopar att adoptera (och i Storbritannien är det många barn som adopteras inom landet så beslutet har fått effekt i praktiken) och i år har regeringen lämnat ett förslag att göra det enklare för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Alltså de två reformer som kristdemokraterna i Sverige säger vara ett hot mot familjen.
Men trots att Labour gör noggranna konsekvensbeskrivningar inför sina familjepolitiska beslut, det erkänner ju själv Alf Svensson och Mikael Oscarsson, så har deras beslut blivit att homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor är väl förenligt med barnens bästa och en familjevänlig politik.
Det är nog fler än Reinfeldt som bör inspireras av labours familjepolitik.
Bengt Held
Liberal
Comment by Bengt — 03 maj 2008 @ 09:59