Ni måste sluta se den svenska familjepolitiken som ett slagträ i jämställdhetsdebatten. Vi behöver familjepolitik och vi behöver politik för jämställdhet, men familjepolitiken är till för att få familjerna att fungera. Den är till för att barn ska få en bra uppväxt och för att föräldrar ska ha tid med sina barn. Familjepolitiken är inte till för att göra pensionerna mer jämställda mellan kvinnor och män. Detta är en missuppfattning i svensk politik idag.
Här borde egentligen barnombudsmannen rycka in till barnens skydd, när de högsta politikerna i vår riksdag till exempel vill se föräldraledighet som ett sätt att styra lönenivåerna. När föräldraledighet istället är till för att barn ska få en bra och trygg uppväxt. Man vill kvotera för att uppifrån tala om för familjerna hur det ska vara, annars hotas jämställdheten på arbetsmarknaden.
Hör ni inte själva hur fel det blir? Ni måste försöka byta perspektiv och se saker för vad de är. Familjer behöver en politik som hjälper de att lösa sin vardag med allt vad den innehåller. Det behövs stöd för föräldrar att klara av att lägga vardagens pussel och för en del att orka vara det där stödet för sina barn som föräldrarollen innebär. Familjepolitiken ska också ge tid för barnen. Barn ska hinna vara barn och inte behöva stressa sig igenom sin barndom. Familjepolitik ska utformas så att familjerna själva ska kunna forma sina liv, utan pekpinnar och kvoteringar från politiker som tror sig veta bäst.
Sedan behövs det politik som ser till att arbetsmarknaden blir både mer jämlik och jämställd och som ser till att kvinnor inte har lägre lön än män bara för att de är kvinnor. Men blanda inte dessa viktiga saker. Resultatet blir bättre för både jämställdheten och familjerna om klåfingriga kvoteringsivrare tänker om.
http://www.dn.se/debatt/darfor-maste-den-svenska-familjepolitiken-utvecklas