Egoism kan tydligen bli hur stor som helst. Bara det är till nytta för mig, så kan jag göra vad som faller mig in. Varför ska jag bry mig om i fall någon annan drabbas negativt av det jag gör? Om det underlättar mitt liv så skiter väl jag i om det blir svårare för andra.
Egoism bryter ner moralen i vårt samhälle. Den gör att vi inte ser var andra och att vi inte längre tar ansvar. Moral behövs, men egoism gör inte det.
För vad är detta om inte just galopperande egoism. Man kan stjäla ett handikapptillstånd och sälja det för tio tusentals kronor. Man stjäl alltså ett tillstånd som en person har fått för att han eller hon är i behov av det. Ingen får ett sådant tillstånd utan att ha goda skäl för det. Det krävs ofta en lång utläggning om varför man har ett sådant behov, där man får utlämna sig själv till någon som ska avgöra om man verkligen har ett så stort behov. Det kan ta lång tid att få sitt tillstånd och man är mycket tacksam när det äntligen kommer.
Då ska man behöva vara rädd att det blir stulet. Stulet av den som har behov av det, för att någon som bara är lat och snål ska kunna dra egoistisk nytta av det. Att utnytja andras handikapp för den egna latheten och snålheten, det borde vara kännbart straff för det. Hur är man funtad när man är så grymt ego?
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=165646