Hemma efter att ha varit på FAHs höstmöte, som denna gång var i Kalmar. Som vanligt var det en bra konferens med mycket att lära och ta med till arbetet i kommunen.
Temat denna gång var vatten. Hur ska vi göra för att klara de mål som vi har satt upp för våra vattendrag, sjöar och hav. Vi vill ju tro att vi har rent och bra vatten i vårt land och det har vi kanske om man jämför med många andra. Fast det finns ändå mycket att göra för att höja alla de förorenade vattendrag vi har till att uppnå god status.
Man kan bara se på vår egen kommun. Vi har ett av Sveriges bästa dricksvatten, men vi har också flera problem med övergödning, som beror på avlopp och läckande åkermarker. Vi skulle behöva inventera alla enskillda avlopp vi har, men det har vi inte haft möjlighet till ännu. Men för att förbättra statusen i flera av våra bäckar och inte minst i havet, skulle vi ändå göra det. Det kan också ses som en rättvisefråga. Vi har ställt krav på några invånare men inte på andra.
Fast jag kan tycka att det borde vara fler som självmant vill göra om sina sedan länge förbjudna utsläpp. Lagen ändrades redan 1969 och alla gamla anläggningar skulle ha varit åtgärdade senast 89. Så alla har haft ganska god tid på sig.
Men för att återvända till dagarna i Kalmar. De hade lyckats med många av talarna, så det var inte utan förvåning man lyssnade på Olof Johansson. Jag tänkte att det blir kul att lyssna på en gammal partiledare, även om han är centerpartist. Men ett flummigare anförande har jag inte hört tror jag. Han skulle berätta om det arbete man gör i Kalmarsund, men jag vet fortfarande inte vad Kalmarsundskommitionen är. Visst, han sa en del roligheter som fick oss att skratta, så det var väl ändå bra på det viset.
Det samlade intrycket av dessa dagarna är positivt. Och jag tror att vi som var med har fått en del nya och nygamla ideer att jobba vidare med.