Vi har haft budgetdebatt i landstingsfullmäktige idag. Mitt anförande blev nog ganska bra ändå. Det är alltid rätt nervöst att ställa sig där och snacka. Man vill inte missa det där som man verkligen vill säga. Det är lätt att man glömmer de formuleringar som man har slipat på hemma vid datorn. Det skulle vara bra att kunna ha anteckningar.att titta på där i talarstolen. Samtidigt är det en skön känsla att klara det utan.
Vad talade jag då om? Jo jag försökte fokusera på att det är bedrövligt att vi i Sverige inte har en jämställd vård. Det finns inga skäl till att kvinnor ska få sämre vård än män, ändå är det så. Det måste vi i Hallands landsting se till att ändra på.
Jag talade om att vi Kristdemokrater har en dröm om hur vi vill att vården ska se ut. I vår dröm är vården jämställd och säker. Invånarna har större valfrihet och politiker bestämmer inte åt invånarna. Självklart finns det saker politiken ska bestämma, men absolut inte mer än nödvändigt.
Mitt tal handlade också om att inga patienter i Halland ska få mediciner som motverkar varandra. Vi ska fortsätta med den läkemedelsgenomgång vi håller på med. Det arbete vi nu gör har blivit modell för andra delar i vårt land.
Det är också viktigt att psykiatrin möter människors behov av stöd utan långa väntetider. Och vi måste arbeta med att minska de vårdrelaterade skadorna. Skador i vården kostar väldigt mycket och det är framför allt en stor tragedi för dem som drabbas.
Kristdemokraterna i Halland vill också att vårt landsting ska arbeta mot att bli klimatneutralt. Vi har en massa tak som vi skulle kunna fylla med solceller. Tänk om vi kunde producera den el som går åt till att kyla våra sjukhus under sommaren.
Jag inledde mitt tal med ett klassiskt citat. I have a dream. Det kanske hjälpte till att få ledamöterna att lyssna.