Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Det är så märkligt att liberaler låter sig styras av socialistiska ideal. Hur kan man på allvar hävda att föräldraförsäkringen är vägen till jämställdhet? Bara männen tar ut hälften av dagarna så är det ordnat. Då har vi ett jämställt samhälle. Det är i alla fall svårt att tolka den liberala tidningen Hallandsposten på något annat sätt i dagens ledare. (2016-04-19. Jämställdheten tar för god tid på sig)

Om bara inte Kristdemokraterna hade funnits, som har en så felaktig syn på familjen och på hur föräldradagarna ska fördelas, då hade jämställdheten varit fixad. Ja det är min tolkning av denna ledare. Som ni nog förstår är jag inte väldigt imponerad av innehållet i artikeln.

För det är självklart inte så att jämställdhet uppnås av att tvångskvotera föräldraförsäkringen. Det är inte så lätt. Det är inte ens så det ska göras. Jag anser att det är helt förkastligt att skuldbelägga föräldrar som inte delar helt lika på dagarna. För det är just vad man gör, man får veta att om man inte låter sig styras av denna feministiska norm så är man inte en bra förälder.

MEN DET ÄR MAN VISST.

Det är varje familjs val att göra. Ingen annan ska bestämma över föräldradagarna än familjen själv. Det är nämligen så att varje familj har sina egna behov och sina egna förutsättningar. Inga politiker, vilken ism de än bekänner sig till ska beröva människor denna rättighet – friheten att bestämma över sina liv -.

Jämställdhet mellan kvinnor och män ska vi kämpa för på de rätta slagfälten. Kvinnodominerade yrken måste uppvärderas så att de får bättre löner. Det gör man vid förhandlingsborden, inte med föräldraförsäkringen. Kvinnor ska självklart ha likvärdiga löner för lika arbete. Det är en fråga för arbetsmarknadens parter att lösa. Det löser man inte med någon tvångskvotering. Självklart ska kvinnor få samma kvalitet på vården när de är sjuka som män får. Vi löser inte heller denna brist på jämställdhet med familjepolitiken.

Använd inte barnen som slagträ i kampen för jämställdhet. Låt det slagträet istället få vara arbetsgivare och fackföreningar, lönesättande chefer och bolagsstyrelser. Och vi politiker på alla nivåer som har ett ansvar att arbeta för att förändra attityder så att varje människas unika värde blir tydligt och tas tillvara.