Tänk vilken tur vi har som bor i ett välutvecklat land. Tänk vad vi ska vara lyckliga över att vi har råd att äta oss mätta och kunna få sjukvård och läkemedel när vi är i behov av det. Detta är verkligen en förmån vi ska glädjas över. Det är inte en självklarhet i hela vår värld.
Men varför ska vårt välstånd alltid vara på bekostnad av någon annan? Varför ska vi alltid sträva efter att få allt så billigt som möjligt? Har vi verkligen rätt till det?
Jag tycker detta är en stor dubbelmoral. Vi har de strängaste miljölagarna och de strängaste djurskyddslagarna, men vi är inte beredda att betala priset för det. Nej vi köper inte varorna som producerats till priset av våra lagar. Vi letar upp de billigare produkterna som producerats på bekostnad av andras ekonomi och miljö.
För att våra läkemedel ska vara billiga läggs produktionen i Indien och förorenar deras vatten. De har inte tillgång till samma mediciner som vi, men de får förstörda floder. Detta är inte en god etik.
Vi måste börja ta ansvar för vad vi gör. Vårt välstånd kan inte fortsätta att öka på andras bekostnad. Om det vi konsumerar ska produceras i låglöneländer, så ska det ske under samma lagstiftning som om det producerades i Sverige. Inget annat är moraliskt försvarbart.
[…] This post was mentioned on Twitter by Svensk Politik and Verklighetens folk!, AlliansensGräsrötter. AlliansensGräsrötter said: #allinsane Niklas Mattsson: Alltid på de fattigas bekostnad: Tänk vilken tur vi har som bor i ett välutve… http://bit.ly/hmBu0Q #svpol […]
Pingback by Tweets that mention Alltid på de fattigas bekostnad -- Topsy.com — 18 februari 2011 @ 11:51
Ja! När vi upphandlar mat till kommunens verksamheter borde vi ha samma krav som vi ställer på producenterna. Men jag tror vi kan lita på folks egna val när det handlar om privat konsumtion. Jag vill inte se tullar och handelshinder, men kommunen, landstinget, och staten kan ju ta sitt ansvar och leva upp till sina egna påbud. Förslaget om miljömärkta läkemedel är bra. Det får upp ögonen för oss konsumenter för problemet du nämner.
Comment by Ellinor Petersen — 21 februari 2011 @ 10:38