Nu har årets kvinnodag passerat och livet återgår till det normala. Alltså nu när alla har uttryckt sina åsikter om vad som skulle behöva göras, så gör vi som vanligt igen. Det är enklast och vi slipper göra några jobbiga prioriteringar. Lönesättande chefer gör som de brukar och facken argumenterar som de brukar. Smidigt och det blir bara de vanliga förhandlingarna som man lärt sig att hantera på ett bra sätt.
Ja jag låter kanske lite raljerande med denna viktiga fråga, men jag kan faktiskt inte låta bli. För visst blir det väl lite patetiskt med all denna uppståndelse den åttonde mars varje år. Då ska alla låta så politiskt korrekta men inget händer egentligen. Hur många gånger har det inte blivit sagt att kvinnor ska ha lika lön för lika arbete som män? I hur många år har detta pågått? Ja hela den tid som jag har varit aktiv förtroendevald och många år innan dess.
Nä kom igen nu ni fackliga löneförhandlare. Våga prioritera kvinnorna och alltså prioritera ner männen. Det skulle vara att visa lite tåga. Våga säga att det är dags att lyfta lönerna för de yrken där kvinnor är överrepresenterade, alltså de omvårdande yrkena. För vilken naturlag är det som bestämmer att det är värt högre lön att vårda tekniska installationer än att vårda och ha omsorg om människor?
Och alla ni som faktiskt är lönesättande chefer och håller med om att det är fel att män har högre lön än kvinnor för lika arbete. Gör något åt det då. Ge kvinnorna i era arbetslag mer påslag än männen. Det är ju det enda sättet att göra skillnad.
Och till mig själv och mina kollegor, förtroendevalda runt om i landet. Det är kanske dags att vi visar att vi menar allvar med våra löften på kvinnodagen varje år. Annars kan man ju börja fundera på varför vi fortsätter säga ungefär samma sak år från år, oavsett vilket parti vi tillhör. Nämligen att det är en självklarhet med lika lön för lika arbete, oavsett kön.
En kvinnodag som är röd i almanackan är inte vad som behövs, det skulle inte göra någon skillnad. Låt orden bli till handling, då skulle det hända något.