Jag anser att man ska försöka visa respekt för människor även om man inte håller med om deras åsikter. Det oroar mig att höra hur en del företrädare för vår fina demokrati verkar strunta i respekten. Om man är en förebild, (vilket jag anser att våra riksdagsledamöter ska vara), så betyder det att man ska vara ett gott exempel för andra. Men hur förmedlar man vikten av att respektera, om man inte själv gör det?
Det sägs ofta och jag tror det är rätt, att människor inte bedömer en efter det man säger, utan av det man gör. Om en präst predikar om vikten av att ställa upp för de som har det svårt, men aldrig själv har tid att vara tillgänglig, är han inte trovärdig. Om en polis beter sig illa mot andra, missbrukar polisen sitt förtroende. Om vi vuxna människor inte med vårt sätt att vara, visar andra respekt, hur ska vi då kunna lära barn och unga att det är viktigt att respektera alla människor?
Ett citat som många politiker och andra från alla möjliga håll ofta brukar använda är det som har tillskrivits Voltaire.
”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.”
Detta är lätt att använda som en bra beskrivning av yttrande och åsiktsfrihet, men det blir väldigt fel när samma politiker som exempel vägrar att visa respekt för politiker med andra åsikter.
I vårt samhälle och i synnerhet för företrädare för vår fina demokrati finns det spelregler att följa. Vett och etikett, vanligt hyfs. Mobbing är aldrig tillåtet, inte ens om det handlar om människor med åsikter som strider helt mot vad jag står för. Hur stort är det om jag bara visar respekt för de som tycker som jag? Nej stort är det att argumentera för sin åsikt, men aldrig brista i respekt för sin motståndare.