Svält hotar och har redan drabbat delar av vår värld. Fetma och omottligt ätande är problem i andra delar av samma värld. Människor letar bland sopor för att hitta något att mätta den värsta hungern med. Svenska folket slänger 20% av maten vi köper. Det går säkert att stapla fler kontraster på varandra för att beskriva hur orättvis fördelningen i världen är.
Vad gör vi då för att förbättra fördelningen av sådant som är livsnödvändigt för alla oss människor? Inte mycket som det ser ut. I stället skyller vi på att mat används som drivmedel. Men det är inte hela sanningen. Det är klart att om spannmål används i våra bilar så blir det mindre till mat, men koruption i en del länder är nog i första hand det som måste förändras. Om inte människor i styrande ställning i de fattigaste länderna blir bättre på att se folkets behov, så är det svårt att lösa problematiken.
Vi kan inte heller bortse från vår roll i matkrisen. Vem ger oss rätt att frossa på andras bekostnad? Det kanske till och med finns något i EUs jordbrukspolitik som kan vara ett led i krisen. Ja också i USAs jordbrukspolitik. Vem kan förändra detta. Inte är det ledarna i afrikanska fattiga länder.
Jo, nog är det till stor del Västvärlden som skapat krisen, men kanske inte så mycket genom att frossa, eller ens genom att göra etanol, utan genom att i decennier dumpa matpriserna så att u-ländernas jordbruk slagits ut, enorma arealer lagts i träda och folk tvingats iväg till armod i städer och flyktingläger. Rekommenderar läsning av http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1155031.svd.
Jag har läst ekonomisk historia och u-landskunskap en gång i tiden och jag håller helt med författaren: höjda livsmedelspriser är inte i första hand ett problem, utan u-ländernas stora chans. (Korruption, däremot, DET är ett stort problem.)
Comment by A — 07 maj 2008 @ 09:31