Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Det är fruktansvärt det som Zimbabwes folk får utstå. En president som vägrar att inse att hans tid är förbi och som därför plågar sitt land. En gammal maktgalen man som inte förstår att han inte är önskvärd. Hur kan man vilja driva sin sak så långt att ett helt folk håller på att gå under. Zimbabwe som skulle kunna vara ett så välmående land, om bara en demokratisk regering fick chansen att styra.

Nu har FN sagt att något måste hända och de uppmanar därför Afrikas länder att hjälpa sina grannar. Men det krävs nog att hela världen ställer upp. Det krävs nog kraftiga embargon eller att den afrikanska unionen tar till hådare tag mot diktator Mugabe.

Det är inte klokt att de tänker genomföra valet på fredag med bara en kandidat. Genom våld har de tvingat bort sina motståndare och kan därför visa världen att de vunnit. För det är klart att har de genofört valet och de får fram en segrare, så kan ju ingen protestera. Men det är dags att världen gör just det. För kan vi bara sitta och titta på när ett folk går under? Nej, det går inte längre. Nu har de lidigt för mycket. Därför är säkerhetsrådets beslut i natt bra. Alla skrev under, ingen hade avvikande mening.

Så kanske finns det nu hopp för Zimbabwes lidande folk.

www.dn.se www.svd.se

Svält hotar och har redan drabbat delar av vår värld. Fetma och omottligt ätande är problem i andra delar av samma värld. Människor letar bland sopor för att hitta något att mätta den värsta hungern med. Svenska folket slänger 20% av maten vi köper. Det går säkert att stapla fler kontraster på varandra för att beskriva hur orättvis fördelningen i världen är.

Vad gör vi då för att förbättra fördelningen av sådant som är livsnödvändigt för alla oss människor? Inte mycket som det ser ut. I stället skyller vi på att mat används som drivmedel. Men det är inte hela sanningen. Det är klart att om spannmål används i våra bilar så blir det mindre till mat, men koruption i en del länder är nog i första hand det som måste förändras. Om inte människor i styrande ställning i de fattigaste länderna blir bättre på att se folkets behov, så är det svårt att lösa problematiken.

Vi kan inte heller bortse från vår roll i matkrisen. Vem ger oss rätt att frossa på andras bekostnad? Det kanske till och med finns något i EUs jordbrukspolitik som kan vara ett led i krisen. Ja också i USAs jordbrukspolitik. Vem kan förändra detta. Inte är det ledarna i afrikanska fattiga länder.

 Dagen skriver om Egypten.