Hur ser vi på äldre?

Posted: maj 30th, 2008 under Allmänt.
Tags: , , ,

Svidande kritik mot äldreomsorg i vårt land. Thorbjörn Larsson som är regeringens utredare lämnar en rapport som innehåller mycke åsikter om hur vi ser på äldre i Sverige idag. Man frågar sig hur det kan vara möjligt år 2008 att det ser ut som det gör. Blir vi inte alla gamla en dag? Tror vi att vi blir något annat än människor med känslor och behov?

Det borde inte vara svårare än att tänka på hur man själv vill bli bemött och behandlad den dagen man själv måste ha hjälp med sina dagliga bestyr. Hur vill man ha sina toalettbesök eller hur vill man ha det med maten? Ofta handlar det om att tänka sig in i andras situation. Men det är säkert så att det är nödvändigt med nationella riktlinjer för att det ska funka. Med den tanke Maria Larsson har med värdighetsgaranti borde ett stort steg tas.

Utredninhgen pekar på en stor torftighet i den svenska äldreomsorgen, de äldre behandlas inte som individer utan alla behandlas som ett kolektiv. Är det så vi vill ha det? Nej vi vill vara personligheter även när vi blir gamla. Inte är det meningen att man ska avsluta sitt liv utan värdighet och trygghet. Vi måste lära oss att tänka om från det kolektiva tänkande vi har. Alla är olika och har alltså olika behov och viljor. Men det är lite typiskt det där. Om man är äldre ska man passa in i modellen vi har för just äldre, om man är funktionshindrad ska man passa in i den modellen och om man är invandrare finns det en annan modell. Varför kan vi inte istället få vara olika och berika varandra?

Som en parralell till detta kan man ju tala om idrott. Alla kan inte spela fotboll, utan man har olika intressen och förutsättningar. Det är viktigt att förändra vårt sätt att se på människor. Vi får inte bygga så stelbenta system som vi har gjort hittills. Ta vara på de goda exempel som finns runt om i landet och gör  värdiga nationella riktlinjer som ser människorna. Där trygg omsorg får styra och där bemötandet av de äldre är viktigare än effektivitet och låga kostnader.

www.dn.se , www.svd.se

1 kommentar »

  1. Indiver behandlas som ett kollektiv. Verkligen men inga lagar och bestämmelser kan helt skydda den åldrande så just därför bör lagarna vara extra hårt utrustade till skydd för individen. I slutändan handlar det ju mycket om enklare sysslor som måste skötas hur bemötandet är från personalen är ju det som de äldre bär med sig mest i sin vardag.
    Med små barn har vi inga problem att förstå det här (fast jag har dock varit med om en rigktigt hemsk dagispersonal också men så är det överallt) men med äldre är det lite annorlunda. Mycket för att vi ser vuxna människor i situationer som vi finner svåra att hantera och att ge en varm och familjär känsla åt någon man inte är familj med är inte så lätt för alla. Många har svårt att visa det åt sina egna nära till och med. Därför är det så viktigt att arbetsplatsen ska kunna locka eldsjälar för varje arbete kräver ju ”rätt person” men många som är duktiga slutar av den hårda arbetsbelastningen och säkert av löneskäl. En annan sida av myntet är ju hur man i Sverige tycker att allt det här är statens ansvar, det är det ju men få rannsakar sig själva varför de inte ger mer tid och kärlek åt sina äldre. Naturligtvis är det en vård/tid fråga men inte anser vi att barnomsorgen ska tillgodose barnens alla behov. Att ha folk som privat bryr sig om en är nog i slutändan det viktigaste och det man egentligen ber om mest. Naturligtvis är det här en fråga som gäller mycket av det praktiska och för att ordna upp något som har dålig struktur men vissa frågor måste vi privatpersoner också ta oss an. Hur vi idag behandlar våra äldre är vad vi visar våra barn är korrekt – så tro inte att det blir annorlunda för oss i framtiden.

    Varma hälsningar
    Emma, 26 år

    Comment by Emma — 01 juni 2008 @ 19:15

RSS feed for comments on this post. TrackBack URL

Leave a comment