Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Såg ikväll en del av reprisen av Agenda. Det handalde naturligtvis om Vellinge kommun och deras agerande med de ensamkommande flyktingbarnen som Malmö plaserade hos dem. Man blir förvånad och upprörd av en del uttalanden man hör. Men det finns skönt nog också andra människor som kommer till tals. Det gör att man ändå känner hopp.

Det är för mig obegripligt att en så välmående kommun inte har tagit sitt ansvar med att hitta en bostad till dessa utsatta barn som kommer hit. De kommer från krig och svenskar som inte har behövt uppleva något sådant vill inte hjälpa dem. Varför är vi så egoistiska i vårt land? Det borde vara självklart att vi ska ställa upp och ge de den trygghet de saknar och är i stort behov av. Om man försöker tänka sig in i hur det kan vara att tvingas ut i krig för att döda när man bara är ett barn. Eller om man försöker tänka sig in i att se hela sin familj utplånas, kanske efter att ha sett sin mamma och sina systrar våldtas. Då, efter att ha försökt att sätta sig in i det, så borde alla vi svenskar känna sympati med dem och vilja ställa upp och hjälpa på det sätt vi kan.

Nu sa de på nyheterna ikväll att de styrande i Vellinge hade tänkt om. De är nu enligt vad jag hörde på TV, villiga att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Bra att ni har ändrat er. Det behövs fler kommuner som tar emot och gör livet lättare för dessa flyktingar.

Hur intresserad blir man av en sådan rubrik idag? Har ni tänkt på hur avtrubbad man blir av dessa rapporter. Ändå är det fruktansvärda tragedier som inträffar där varje dag. Åter idag är det strider som har kräft flera dödsoffer. Var och en av dem har släkt och vänner som saknar och sörjer dem.

Vi bara noterar det och tänker på något annat.

Ja, men vad ska man göra? Det är väl så att man inte kan ta till sig allt detta grymma som händer runt om i vår värld. Det är svårt att ta till sig sådant som man inte är personligen berörd av. Men har du någon gång de senaste veckorna ens funderat på hur många som har dött i alla dessa strider. Tänk att leva varje dag i skräck för att drabbas av krig. Det är skönt att bo i ett land som inte haft krig på 200 år.

Blir vi mer avtrubbade för grymma nyheter på grund av att vi inte har någon relation till krig? Eller är det människans sätt att skydda sig? Oavsätt vilket så tycker jag att det är viktigt att ibland stanna upp och reflektera. Över hur människor som lever i andra länder har det. Över hur bra vi har det i vårt vackra land. Att ta en stundd och tänka på alla offer för dessa våldsamma strider som härjar i olika länder runt vår värld. Fundera över hur vi kan vara med och förbättra för människor som lever under förtryck och i krig. Kan vi med vår demokrati hjälpa andra att bygga upp ett demokratiskt system, där alla är lika mycket värda.