Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Hur ska det kunna bli någon förvättring för människor med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden om till och med Försäkringskassan får rätt att diskriminera? För det går inte att se det som något annat än just diskriminering.

En synskadad kvinna sökte ett jobb på Försäkringskassan och hon nekades jobbet för att de inte kunde tänka sig att anpassa ett dataprogram för henne. Nu har AD i en dom alltså givit FK rätt. Hur kan det komma sig? Datorer är det bästa hjälpmedel som vi har och det finns anpassning som gör att vi kan använda dem trots att vi inte ser. Försäkringskassan hjälper till att bekosta arbetshjälpmedel när det behövs på alla möjliga arbetsplatser. Men alltså inte hos sig själva.

Fk har uppdrag att underlätta för funktionshindrade på arbetsmarknaden och det gör de på detta sätt. Det är skandal tycker jag. Hur ska de kunna ha någon trovärdighet i sitt uppdrag om de själva diskriminerar? Tiina Nummi-Södergren (synskadades riksförbunds ordförande) har helt rätt när hon säger att det är uppseendeväckande att de tillåts agera så.

Hur kan AD komma till en sådan slutsats? Vi i Sverige borde ha kommit längre med jämlikheten än så. Var är allt det fina pratet om tillgänglighet och inkluderande? Är det fortfarande bara tomma ord? Om det ska vara någon trovärdighet i snacket om arbetslinjen så måste det också gälla människor med funktionsnedsättning. Bättre kan ni Kristdemokrater i regering och riksdag. Alla ska inkluderas i arbetslinjen. Försäkringskassan ska inte kunna neka en synskadad ett arbete på grund av ett dataprogram.

http://www.srf.nu/Pressrum/Nyheter/Uppseendevackande-dom-i-AD–ratt-neka-synskadad-jobb/ 

http://www.arbetsdomstolen.se/pages/page.asp?lngID=4&lngNewsID=939&lngLangID=1

Nu äntligen får jag lite tid att skriva om kongressen jag var på i helgen. Fyra dagar med förhandlingar och mingel. DEt är roligt att lära känna nya människor och knyta kontakter över landet. För mig var det otroligt lärorikt att vara med. Jag har lärt mig mycket om organisationen och dess bolag.

Jag fick förmånen att träffa SRFs ordförande Tiina Nummi-Södergren, en mycket trevlig och kompetent ordförande som jag fick stort förtroende för. Därför är jag stolt över att få ha varit med och välja henne till ordförande för ytterligare en period. Det är roligt att man trots att man är ny och på kongress för första gången får en sådan möjlighet att till och med snacka med förbundsordförande.

Det går att läsa om kongressen på www.srf.nu och ta del av alla beslut och uttalanden som kongressen gjorde.

Nu när jag har varit med så här långt, så frågar jag mig själv varför jag inte engagerat mig tidigare. Det är många frågor som fortfarande behöver stridas för i vårt land och en del av de frågorna måste drivas av handikappföreningarna tillsammans. Det är inte möjligt att klara det arbetet bara i partierna. Det krävs röster från olika håll på den politiska kartan och det är just så det är i SRF. Vi är många som är med i olika partier och det är roligt att se hur lika vi tycker i många av handikappfrågorna.

Synd bara att vi beslutade att ha kongress vart tredje år, det blir ju så länge till nästa gång. Fast jag tror att det var klokt. Det är nog bra att styrelsen får tre år på sig att genomföra alla uppdrag de fått med sig. Det var ju närmare 80 motioner, så det fanns många förslag till vad styrelsen skulle jobba med.

Vi beslutade om ett etiskt program och om en jämställdhetsrapport. Vi beslutade också att avslå en motion om specialskolor, vilket jag menar var helt riktigt. Vi antog också ett nytt program om vad vi ska jobba med under åren till nästa kongress.

En av de viktiga saker vi beslutade handlade om färdtjänsten. SRF menar att färdtjänst inte är kollektivtrafik. Det känns så rätt, vi har inte vår färdtjänst istället för buss, vi har det för att vi inte kan köra själva.