Handikapporganissationerna arrangerade idag en marsch mot den dåliga tillgängligheten i offentliga lokaler. Visst är det rätt märkligt att det fortfarande ska behövas sådana här manifestationer för tillgänglighet. Man kan ju annars tycka att vi borde ha kommit längre i Sverige med detta. Men om ni tänker på hur det ser ut där ni går så finns det en hel del ställen som är svåra. Funkar dörröppnarna på alla dörrar? Eller är det en tröskel som är svår att köra över med rullstol?
Jag vet till exempel ett ställe där det finns en knapp för att öppna dörren till hissen, men det finns ingen knapp för att komma ut ur den. Hur gör man då? Det är inte så kul för någon att vara fast i en hiss. Man kan ju förståss hoppas på att det är någon annan som ska åka.
I Kungsbacka innerstad är det totalt knäpt, det är höga trappor till nästan alla affärer och i vissa är det också en trappa innanför dörren. Och så funderar de på varför folk inte går dit. Det är också höga trottoarer på många ställen, de är nästan omöjliga att ta sig upp för.
Det finns en massa att göra för att förbättra tillgängligheten i vårt land. Men igår blev jag glatt överaskad, på bussen mellan Varberg och Frillesås ropade de ut alla hållplatser. Det är ett stort pluss till Hallandstrafiken. När jag sedan åkte vidare mot Fjärås med Västtrafik, så var det inte ett ända utrop. Hur kan det komma sig att det går bra på den ena bussen men inte på den andra?
Bra av handikapporganissationerna att genomföra sin marsch. Det är bara synd att det behövs. Vi måste kämpa vidare med att få samma möjligheter som andra. Det kommer jag också att göra, både som politiker och som ledamot i SRFs styrelse i Halland.