Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Nu är det nära avgörandets stund för SAAB. GM har inte mycket mera tålamod med det lilla svenska bilföretaget. Men för oss i Sverige är det en viktig och ganska stor sak. Ett av våra två bilföretag. Det ligger lite i självkänslan för oss att vi ska ha svenska bilar. Eller kanske inte ha, men det ska byggas svenska bilar. För inte så många av oss är berädda att betala priset som de kostar.

Nu har då det stora elaka amerikanska bolaget sagt att de inte vill ha kvar SAAB. Man kan nog förstå hur de tänker när det gäller just den biten att det kostar för mycket och att SAAB aldrig går med vinst. Det som är mer svårt att förstå är hur de tänker med nedläggning eller försäljning. Det borde vara mer rätt att få betalt för ett bolag än att bara ta kostnaderna för att lägga ner. Är det något annat som ligger bakom GM:s agerande? Är det för dyrt att driva SAAB, men är bilarna för bra för att man ska vilja ha dem i ett konkurerande bolag?

Ja det finns många frågor kring Trollhättebolaget SAABs framtid. Vi i Sverige och kanske framför allt vi i Västsverige vill ha SAAB kvar. Det är många jobb som försvinner om GM lägger ner SAAB. Tänk på alla er som jobbar i bolag som levererar till bilföretagen. Det är massor av arbetstillfällen som vi inte vill ska försvinna. Men vad har SAAB själva gjort för att vara berättigade till att leva vidare som bilproducent? Kanske man kan säga att de har gjort för lite. De har inte riktigt hängt med i utvecklingen av nya modeller och de har varit dåliga på att tänka miljö och klimat. Det är nog en del av att deras bilar inte säljer som de skulle behöva.

Men låt oss nu än en dag hålla tummarna för att det ska finnas en lösning för SAAB. Låt oss hoppas att GM ska kunna acceptera det bud som finns och låt oss hoppas att alla dessa arbeten kommer att finnas kvar i vårt land.

http://www.dn.se/ekonomi/gms-vd-tror-pa-nedlaggning-av-saab-1.1022960

I en undersökning där både offentliga och privata arbetsgivare har frågats m de kan tänka sig att anställa människor med funktionsnedsättning, svarar inte ens hälften att de kan tänka sig det. 50 procent av de offentliga och 40 procent av de privata. Man kan fråga sig om det är ett bra eller dåligt resultat.

Om nu 50 procent av offentliga arbetsgivare kan tänka sig det, hur många gör det då? Och varför kan hälften inte tänka sig det?

Sverige har ratifiserat FN:s konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning, är detta inte känt bland myndigheter och andra offentliga arbetsgivare? Konventionen kanske inte ens är direkt känd bland svenska politiker. Här finns nog ett stort informationsuppdrag i vårt land.

Bara 40 procent av de privata arbetsgivarna kan tänka sig att anställa någon med funktionsnedsättning. Man skulle kunna se det positivt, men man skulle också kunna säga att det är bedrövligt.

Det finns idag en massa hjälpmedel för alla möjliga funktionshinder, som gör att med rätt anpassning kan mycket som förr var svårt idag fungera. Jag frågar mig vad det då beror på att det ska vara så svårt att ge alla människor samma chans? Varför ska det vara lagligt att svara att man inte ens kan tänka sig att anställa en människa med funktionsnedsättning. För tyvärr är det inte diskriminering enligt vår lag. Men att säga att man inte kan anställa någon på grund av vilket kön personen har, skulle det vara diskriminering? Ja, det kan en arbetsgivare inte säga. Men en människa som ser dåligt eller är döv eller har någon annan form av funktionsnedsättning går bra att utestänga.

Handikapprörelsen måste bli mycket bättre på lobbying. Vi måste ta större plats i den offentliga debatten och synas mer i alla former av media. Det finns andra grupper som har lyckats mycket bättre än vi. Så det borde gå för oss också. Det handlar om att samla krafter och ha en klar strategi för hur det ska göras.

Det går att läsa mer om undersökningen och om annat liknande på SRF-Bloggen.

Idag har jag varit i Norge och tittat på hur de jobbar med arbetsmarknadsfrågor. En modell de kallar NAV. Det är ett samverkansprojekt mellan stat, region och kommun. Jag sitter med i en arbetsmarknadsgrupp inom GR, Göteborgsregionens kommunalförbund.

Det verkar väldigt smart att samla alla olika myndigheter som jobbar med sjukskrivningar, arbetslöshet och sådant under ett tak. Något man kan kalla en dörr in. I Sverige har vi andra sådana möjligheter, men inte på detta sätt. Här får man ett mycket närmare samarbete för att få människor till arbete. bort från utanförskap.

Man får ibland känslan av att våra myndigheter är sig själva nog. De verkar ha svårt att samordna sig för att ge bästa möjliga stöd till de människor de är till för. I detta projekt kan man säga att de tvingas till samordning. Vilket förhoppningsvis blir bra för den enskilde.

Det borde vara ganska givet att myndigheter ska samordna sina insatser, men det är inte alltid så det ser ut.

Det var i vilket fall som helst ett intressant studiebesök vi var på. Det ska bli intressant att se om vi genom GR kan föra något av deras tanke in i vårt arbete. Även om vi inte kan göra exakt som de, så kanske det går att ta vissa delar av det. För Norges del så är det ett riksdagsbeslut och det ska på tre år genomföras i hela landet. De vi träffade var väldigt entusiastiska, men det var inte alltid så lätt.