Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Man borde kunna tycka och hoppas att utveckling ska gå framåt och inte bakåt. Det borde vara så i Sverige 2016. Alla förutsättningar finns, men ändå blir det inte så på alla områden. Jag tycker det är rimligt att fundera på vad skattepengarna ska användas till. Och då vill vi förstås alla att det ska vara till just det som jag tycker mig vara i behov av.

Som exempel på vad jag menar så tycker jag att det har blivit svårare att leva med en funktionsnedsättning idag. Allt för många har myglat med ersättningen för personlig assistans, vilket har inneburit att de som faktiskt är i behov av en assistent får mycket svårare att få en idag. Människors girighet har alltså försvårat för andra att få sin vardag att fungera drägligt. Inte perfekt, utan just drägligt.

Kommuner avslår idag regelmässigt väldigt många LSS-ärenden. Lagen som var till för att ge vissa funktionshindrade stöd och hjälp i vardagen har nu blivit mest en källa till förtvivlan hos de som skulle behöva insatser enligt denna rättighetslag. Sådant som man tidigare har fått enligt LSS, tvingas man strida för i domstol bara för att kommunerna så ofta säger nej. Inte nog med att man inte får den hjälp man behöver, utan man tvingas också strida mot kommunens jurister.

Ledsagning för synskadade, enligt LSS har stramats åt så hårt att väldigt många synskadade och blinda inte längre beviljas denna insats. Alltså trots att denna specifika insats kom till just för synskadade, så nekas man idag. Många gånger tittar man på hur den blinda eller synskadade klarar sig i sitt hem och eftersom det i de flesta fall går alldeles utmärkt, så bli det ett avslag. Men jag undrar bara, vem kan på fullaste allvar tycka att det är rätt bedömningskriterier. Ingen ansöker om ledsagning för att hitta mellan kök och badrum.

Färdtjänsten är nästa sak som har försämrats allt för mycket. Det är inte rimliga väntetider och restider som det är idag. Visst det ska jämföras med kollektivtrafik, men på de flesta håll är det både dyrare och längre väntetider än vad kollektivtrafiken har. Om bussarna går en gång i timmen så vet man i alla fall att när man åker så går den enligt en bestämd rutt. Det vet man aldrig med färdtjänst. Inte nog med att man nästan alltid tvingas vänta den maximala väntetiden, så måste man också vara beredd på att man får åka till olika destinationer för att lämna och hämta andra personer. Detta gör att det i verkligheten faktiskt inte går att likställa med kollektivtrafik. Man kan ha tider att passa även om man är i behov av att använda färdtjänst.

Så vad ska egentligen det gemensamma bekosta i vårt land?

Idag beslutade Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Region Halland om vissa förbättringar inom reglerna för sjukresor. Jag känner mig både nöjd och mindre nöjd. Märkligt, men så är det faktiskt.

Jag känner mig nöjd för att dessa förbättringar faktiskt kom till för att jag har kämpat för dem. När ärendet var uppe för beslut för en tid sedan, yrkade jag på att vi skulle utreda vissa förbättringar och det gick man med på. Nu har vi fattat beslut om att man inte ska behöva åka tre i baksätet på en vanlig taxi när man åker sjukresa i Halland. Man ska sitta max två personer i baksätet. Det har ibland varit väldigt jobbigt för sjuka människor att tvingas klämma in sig i mitten, men det ska man alltså slippa när detta beslut börjar gälla.

Det har i och med beslutet också blivit tydligare med att man har rätt att få hjälp till och ifrån taxin, om man så behöver. Till exempel ska man kunna säga till när man bokar sin sjukresa om man behöver bli hämtad vid sin dörr och om man behöver hjälp att bära bagage.

Det jag inte är nöjd med är väntetiden. Jag tycker det är alldeles för länge att man ska behöva vänta 1 timme när man bokar sin hemresa från sitt vårdbesök. Jag yrkade på att det ska vara max 40 minuter, men det lyckades jag bara få med mig FP på. Inget annat parti tycker att det är något problem med att man får sitta och vänta så länge när man är sjuk. För man kan vara väldigt dålig i dessa fall.

En resa kan bli ganska påfrestande när man är sjuk och reglerna tillåter att den kan bli lång. Först 1 timme väntetid på sjukhuset innan man ens kommer iväg och sedan får man stå ut med upp till 75 % av restiden som så kallad omvägstid. Det gäller att man går på dass innan man kliver in i bilen. I alla fall om man bor långt bort från vårdenheten man besökt.

Alltså ett beslut man både kan glädjas över och vara missnöjd med. För jag känner mig glad att jag lyckades förbättra kvaliteten en hel del i regionens sjukresor.

Är ganska nöjd med dagens möte i Hälso och sjukvårdsstyrelsen. Efter att jag framfört mina förslag på hur vi Kristdemokrater tycker att vi ska förbättra kvaliteten på sjukresorna, så blev styrelsen enig om att vi skulle skicka tillbaka ärendet för att försöka arbeta in mina förslag. Nu hoppas jag på att det ska lyckas tills ärendet återkommer efter sommaren.

Jag anser att vi ska besluta politiskt vilken kvalitet vi ska ha på sjukresorna i Regionen och med kvalitet menar jag till exempel vilken väntetid vi ska ha. Nu ska vi se över om det är möjligt att sänka till 45 minuter, vilket var mitt förslag. Jag vill också att vi beslutar att man inte ska behöva trängas tre personer i ett baksäte. De som åker sjukresa gör det för att de har genomgått en operation eller på annat sätt behöver vård, det betyder att många har väldigt svårt att ta sig in i mitten av baksätet. Att sitta så trångt när man inte mår bra och kanske ska åka ganska långt, det tycker vi Kristdemokrater att man ska slippa.

Jag anser också att vi ska besluta hur lång omvägstid man max ska kunna få. Alltså hur lång tid utöver vad det tar att åka raka vägen man ska behöva stå ut med.

Nu får vi se hur långt vi kommer med detta, men det kändes rätt bra på mötet.

Det är så svårt att förstå varför det ska vara så krongligt alltid när det gäller färdtjänst och andra saker inom stöd och service till människor med funktionsnedsättning. Varför ska allt handläggas av flera personer och skickas med post där emellan.

Jag ringer alltså idag till Kungsbacka kommuns färdtjänsthandläggare för att beställa bevis för att få åka färdtjänst i Stockholm nästa vecka. Men jag ska inte tro att det går så lätt. Jag är ute lite sent, men de ska göra vad de kan för att lösa det. Takc för det.

Vad är det då som behövs? Jo en liten lapp som jag ska ha med mig som bevisar att jag har rätt att åka färdtjänst. Allt är datoriserat, alla uppgifter om mig finns när de skriver mitt personnummer, men det går inte så lätt. Det ska nämligen skickas till någon som ska skriva ut det, eller vad den personen nu ska göra.

Varför ska det vara så krongligt? Varför ska jag alltid behöva planera mina dagar så långt innan. Gör ni andra alltid det? Om jag nu har fått en inbjudan till Stockholm nästa vecka som inte har kommit tidigare, ska jag behöva tacka nej till den för att de inte kan trycka ut det bevis jag behöver för att kunna åka taxi i Stockholm?

Vi måste kunna förenkla våra system. Det är inte rimligt att ha sådan byrokrati som vi har fått. Kan någon förklara för mig varför det måste vara så? Ge ett rimligt skäl till att det ska vara krongligare nu än tidigare.

Det finns inga sådana skäl. Det är bara för att det ska vara krongligt och därmed bli färre som orkar använda det som ska vara till stöd för oss som inte kan köra egen bil.