Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Man borde kunna tycka och hoppas att utveckling ska gå framåt och inte bakåt. Det borde vara så i Sverige 2016. Alla förutsättningar finns, men ändå blir det inte så på alla områden. Jag tycker det är rimligt att fundera på vad skattepengarna ska användas till. Och då vill vi förstås alla att det ska vara till just det som jag tycker mig vara i behov av.

Som exempel på vad jag menar så tycker jag att det har blivit svårare att leva med en funktionsnedsättning idag. Allt för många har myglat med ersättningen för personlig assistans, vilket har inneburit att de som faktiskt är i behov av en assistent får mycket svårare att få en idag. Människors girighet har alltså försvårat för andra att få sin vardag att fungera drägligt. Inte perfekt, utan just drägligt.

Kommuner avslår idag regelmässigt väldigt många LSS-ärenden. Lagen som var till för att ge vissa funktionshindrade stöd och hjälp i vardagen har nu blivit mest en källa till förtvivlan hos de som skulle behöva insatser enligt denna rättighetslag. Sådant som man tidigare har fått enligt LSS, tvingas man strida för i domstol bara för att kommunerna så ofta säger nej. Inte nog med att man inte får den hjälp man behöver, utan man tvingas också strida mot kommunens jurister.

Ledsagning för synskadade, enligt LSS har stramats åt så hårt att väldigt många synskadade och blinda inte längre beviljas denna insats. Alltså trots att denna specifika insats kom till just för synskadade, så nekas man idag. Många gånger tittar man på hur den blinda eller synskadade klarar sig i sitt hem och eftersom det i de flesta fall går alldeles utmärkt, så bli det ett avslag. Men jag undrar bara, vem kan på fullaste allvar tycka att det är rätt bedömningskriterier. Ingen ansöker om ledsagning för att hitta mellan kök och badrum.

Färdtjänsten är nästa sak som har försämrats allt för mycket. Det är inte rimliga väntetider och restider som det är idag. Visst det ska jämföras med kollektivtrafik, men på de flesta håll är det både dyrare och längre väntetider än vad kollektivtrafiken har. Om bussarna går en gång i timmen så vet man i alla fall att när man åker så går den enligt en bestämd rutt. Det vet man aldrig med färdtjänst. Inte nog med att man nästan alltid tvingas vänta den maximala väntetiden, så måste man också vara beredd på att man får åka till olika destinationer för att lämna och hämta andra personer. Detta gör att det i verkligheten faktiskt inte går att likställa med kollektivtrafik. Man kan ha tider att passa även om man är i behov av att använda färdtjänst.

Så vad ska egentligen det gemensamma bekosta i vårt land?

Jag tycker det blir helt galet när allt ska ifrågasättas. Vad tänker Trafikverket med sina kriterier för att få parkeringstillstånd för handikapparkering. Vem ska kunna få det i framtiden? Är deras tanke att detta ska försvinna?

Om ingen uppfyller kriterierna för att få parkeringstillstånd så finns det ju ingen anledning att det finns särskillda handikapparkeringar. Fast det medför ju då konsekvenser för kommunernas planering. För då måste alla parkeringar vara så stora att man kan få ut sin rullstol var man än parkerar. Då blir det färre parkeringar totalt.

Sedan kan man verkligen ställa sig frågan varför kommunerna alltid ska lägga sig på lägsta tillåtna kvalitet när det gäller funktionshinderfrågor. Det har blivit en trend för kommunpolitiker idag. Står det verkligen i Trafikverkets riktlinjer att kommunerna inte får tillåta mer generöst än vad riktlinjerna säger?

Vart är vi påväg med vårt samhälle idag? Vill vi verkligen att alla behov ska ifrågasättas så som det sker? Det innebär att den välfärd vi har varit stolta över i vårt land undermineras. Människor som har kunnat delta i samhället kommer att förlora sina möjligheter att vara engagerade. Vill vi att funktionsnedsättning ska vara det samma som att man inte kan vara aktiv på något sätt?

Jag hoppas och tror att vi inte vill att samhället ska bli sådant. Men det gäller då att vi politiker tänker till och inte bara låter domstolar hjälpa oss att hitta den lägsta nivån för stöd och service. Det gäller att vi ser till människor och inte bara till att det ska bli så billigt som det bara går.

http://hn.se/nyheter/varberg/1.1869092-ann-charlotte-mister-sitt-p-tillstand-efter-33-ar

Igår presenterade partiledningen vårt valmanifest. Det innehåller en rad löften för att skapa ett mänskligare Sverige. Så här sa Göran Hägglund vid presskonferensen i Stockholm igår.

” – Med fyra år av intensivt reformarbete i ryggen är det dags att ta ut kompassriktningen för nästa mandatperiod. Mycket är gjort, men mycket återstår. Kristdemokraterna går till val på att göra Sverige lite varmare och lite mänskligare. Bland förslagen märks bland annat att Kristdemokraterna vill skapa 10 000 nya arbetstillfällen i offentlig sektor för personer med funktionshinder.”

Här kommer några axplock bland de 89 löftena. – Vi vill sätta stopp för de rödgrönas planer på att tvångsdela föräldraledigheten. Istället behöver både föräldraförsäkringen och vårdnadsbidraget bli mer flexibla. Vi vill se ett fördubblat vårdnadsbidrag och göra det möjligt för föräldrar att ta ut föräldraledighet tillsammans. Det är också viktigt att förskolans kvalitet ökar genom att barngruppernas storlek hålls nere.

– Arbetet med att korta vårdköerna har varit oerhört framgångsrikt och måste fortsätta, med målet att avskaffa köerna. Vi vill också inkludera väntetiderna i akuten i vårdgarantin och ha en akutgaranti där man ska ha fått hjälp och lämnat akuten inom fyra timmar. Vi ser också ett behov av att öka antalet vårdplatser på landets sjukhus.

– Respekten för äldre måste öka. Det gäller både respekten för deras plånböcker och för den omsorg som många äldre behöver. Därför ska pensionärernas skatt fortsätta sänkas. Äldre ska också få utökade möjligheter att själv påverka sin omsorg genom fria val och vi vill införa en parboendegaranti för personer som vill fortsätta leva tillsammans, även om de har olika vårdbehov på äldre dar. Arbetet med att införa värdighetsgarantier i alla kommuners äldreomsorg ska fortsätta och få ett konkret innehåll, med sikte på att förbättra exempelvis maten och äldres möjligheter att komma ut i friska luften.

– Alliansregeringens jobbpolitik har under fyra år stått i fokus för många av våra reformer. Under nästa mandatperiod vill Kristdemokraterna göra en särskild satsning för personer med funktionsnedsättning. Många privata företag, bland andra ICA och Max, har arbetat målmedvetet för att människor med funktionsnedsättning ska kunna arbeta hos dem. Vi menar att samma målmedvetenhet behövs i offentlig sektor. Därför vill vi att offentlig sektor nästa mandatperiod ska nyanställa 10 000 personer med funktionsnedsättning.

– Vi vill också sänka arbetsgivaravgiften, med inriktning på de mindre företagen. Vi vill också vidareutveckla ROT och RUT liksom se en vidareutveckling av lärlingsanställningar och yrkes-vux.

Ja ni kan ju själva läsa och tillsammans med mig konstatera att det inte längre finns någon anledning för er att tveka. Det är bara att leta upp Kristdemokraternas valsedel och kryssa en person du har förtroende för.

En rolig artikel i GP, som handlar om tillgänglighet i Kungsbacka kommun.

Två elever i gymnasiet har sett över tillgängligheten i två kommundelar i Kungsbacka, Fjärås och Söderstaden. De konstaterar att i den nybyggda stadsdelen Söderstaden ser det någorlunda ut. Det är klart att när man bygger nytt så kan man lika gärna försöka få det rätt från början och glädjande nog verkar det som att man har gjort det i Söderstaden.

I Fjärås ser det semre ut. Det finns många äldre byggnader som inte alltid är så bra. Trappor och smala ingångar som gör det svårt för rullstolar.

Jag tycker det är så roligt att läsa om hur två killar i trean på gymnasiet lägger sin skoltid på detta. Det känns som att det är ett helt rätt sätt att använda projektarbeten på. Man gör sitt projekt och man åstadkommer samtidigt något som är viktigt för kommunen och kommuninvånarna.

Christian och Johan konstaterar i sitt arbete att det finns vissa saker i tillgängligheten som är lite svårt. Det är där olika funktionsnedsättningar har olika behov. Men jag är övertygad om att det i de flesta fall går att hitta lösningar. DEt handlar om att sätta sig tillsammans och ha lite fantasi.

Det enda man i detta kan bli lite frustrerad över är kommunens hemsida. Eller kanske de som sköter den. För varför ska det vara så krongligt att lägga saker så att man hittar dem? Det kan väl inte vara så svårt att lösa det? Om det är så svårt, så kanske kommunen skulle fundera på om man har rätt verktyg för att göra sin hemsida med. Det finns kanske andra leverantörer av IT som har enklare system. När nu Christian och Johan har gjort ett så bra arbete så låt det vara möjligt att hitta på kommunens web.

http://www.gp.se/nyheter/halland/1.383153-ett-varaktigt-projekt

Det var det dummaste jag har hört.

Nu ska de byta namn. Det får inte heta nämnden för handikappomsorg, utan det ska heta ”Nämnden för funktionshinderverksamhet”. Snacka om korkat. Det hjälper väl inte till att göra samhället mer tillgängligt. Det blir bara rörigt för människor att förstå vad det handlar om. Vad är det för fel på handikappomsorg?

Finns det någon människa där i Stockholm som har som arbete att hitta nya ord för detta? Handikappad, funktionshindrad eller hunktionsnedsättning. Det blir inte bättre av alla dessa ord. Vi har lika svårt att leva i detta otillgängliga samhälle vad det än kallas.

Var inte så larviga ni politikerförtroendevalda i handikappomsorgen i Kungsbacka. Byt inte namn, behåll det namn ni har, som är inarbetat i kommunen redan. Arbeta i stället med att göra vår kommun mer tillgänglig för alla. Lägg ner mer kraft på att undanröja de enkla hinder som ska vara undanröjda nästa år. Ni har en hel del att göra med det.

Nästa år ska tillgängligheten ha blivit bättre i vårt land. Då ska alla små och enkla hinder för funktionshindrade vara undanröjda i offentliga miljöer. Kommer det att vara så?

Om det skulle kunna bli uppfyllt borde kommuner och myndigheter ha gjort betydligt mer nu. Det finns väl fortfarande tid till en del, men mycket kommer nog tyvärr att återstå.

Några exempel: Utrop av hållplatser på kollektivtrafiken, sker på vissa håll, men inte över allt. Kanter som hindrar rullstolar att komma fram, finns rätt många kvar. Dörröppnare på hissar och röst som säger vilken våning hissen är på, fattas på många ställen fortfarande. Blanketter hos myndigheter som alla kan förstå och ta del av, nja, är det så lätt att ta till sig allt sådant?

Det finns alltså rätt mycket kvar att göra innan vårt samhälle är tillgängligt för alla. Många små hinder som inte kostar väldigt mycket att åtgärda som ändå inte blir gjort. Varför är det så svårt att få små hinder undanröjda?

En del av detta handlar nog om design. Man tror inte att det går att kombinera snyggt utseende med bra tillgänglighet. Eller mer kanske att det inte lärs ut till designer att det går att göra både och. För det går. Titta på den nya arenan som byggs i Halmstad, där har man arbetat med detta. Det ska bli roligt att se resultatet när den blir klar.

Det är så många gånger jag har hört ”vi tänkte inte på det”. Då frågar jag mig hur det kan vara så. Varför tar det så lång tid att få in ett tänk om att det ska funka för alla när man gör något. Jag tror inte att jag har varit med om att där en anpassning för tillgänglighet har gjorts, har det blivit semre för icke funktionshindrade. Om till exempel en kommuns eller myndighets hemsida är lätt att läsa och med bra kontraster, blir den då svårare för er andra att läsa? Eller om hissen talar om för er vilken våning ni är på, är det obehagligt för er? Jag är övertygad om det inte är så.

Alltså, vi måste bli bättre på tillgänglighet i vårt land. Jag har hört att det finns andra länder som är bättre än oss på det. Så ska det väl inte vara. Vi vill väl vara bäst på allt. Tänk om vår kommun skulle försöka få pris som bästa tillgänglighetskommun. Vi har ju fått pris för bästa ungdomskommun. Vi tävlar om att bli bästa kvallitetskommun. Nästa sak borde vara att bli så bra på anpassning, så vi får pris för det.

Nu är det snart dags för någon att få årets Bragdguld av Svenska Dagbladet. Det finns många kandidater som har gjort en stor insats i olika sportsamanhang. Det är en stor sak att få en sådan medalj och den som får det brukar vara väl värd den.

Om man ser till årets bragder så borde det vara dags för någon inom handikapidrotten att få Bragdguldet. Det finns många som har kämpat väl och lyckats mycket bra. Ser man till OS som exempel så är det ju inget snack. Då är det någon av de tävlande i Paralympix som ska ha det. Hoppas verkligen att det blir så. För vist måste deras prestationer vara grymt stora. Tänk vad de har ansträngt sig för att nå dit de är idag. Att utöva sport på den nivån med de funktionshinder de ändå har.

Gå in och rösta på någon av de på Svd.se och hjälp de fram.

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_2077141.svd

Det var en trevlig handikapdag vi var med på i Kungsbacka igår. Tomas Fogde som var där och hade ett föredrag var mycket intressant och han gav en hel del tankar att fundera på. Det är bra att funktionshinder synligörs av människor som han. Man kan tycka att det inte skulle behövas kändisar för att få ut detta budskap, men det är nog bra att använda de sätt som fungerar bäst. Och om tillgängligheten och delaktigheten för funktionshindrade tar ett steg framåt är det ju bara bra.

Det som man märkte var en viktig fråga för handikapföreningarna är den förändrade färdtjänsten i kommunen. Ingen jag talade med tyckte att det ska bli bra att lämna över utförandet till Hallandstrafiken. Många kritiska röster hördes, men som tidigare hörde jag ingen av kommunpolitikerna som lät sig påverkas. De står fast och det är bara vi Kristdemokrater som kommer att rösta för 30 minuters väntetid. Fast det finns å andra sidan fler saker jag gärna hade fått igenom i partigruppen. Jag ska i alla fall framföra mina synpunkter på fullmäktige på tisdag, men jag hyser inga stora förhoppningar om att få något gehör.

Jag kan faktiskt inte förstå varför de ska envetas med att göra denna förändring. Man kommer troligvis inte att tjäna några pengar på det och det blir troligtvis inte bättre för användarna. Så vad är då vitsen med att driva fram detta?

Man säger att färdtjänsten ska vara en del av kollektivtrafiken, men man gör inte det fullt ut. Man låter färdtjänsten ta de delar av kollektivtrafiken som gör att det blir semre, men inte de som skulle förbättra. När man åker buss kan man till exempel åka tillbaka på samma biljett om man åker inom en viss tid. Det ska inte gälla färdtjänsten. Det blir istället 25 procent dyrare taxa en på bussen. Ja det finns en hel del att säga om detta beslut. En kort sammanfattning, inte bra.

Färdtjänst eller samhällsbetalda resor. Varför ska det finnas? Ska det verkligen behövas när det finns tillgänglig kollektivtrafik? Ska vissa ha bekvämare resor än andra?

Frågor som i och för sig kan vara viktiga att ställa. Fast då måste det också ges tid till eftertanke med svaren. Varför finns det och vem behöver det? Man ska alltid kunna tänka om och utvärdera sådant som har funnits en tid eller en längre tid.

Vi som idag använder färdtjänst gör det för att vi inte kan förflytta oss på samma sätt som andra. Vi har olika saker som hindrar oss från att köra själva eller från att ta oss till kollektivtrafiken. Men vad vi har gemensamt är att vi tvingas ansöka om att få denna hjälp, som vi helst inte skulle vilja ha. Fast ibland låter det som att vi bara roffar åt oss för att vi är så lata så vi inte orkar gå till bussen.

Jag tycker att färdtjänst ska vara en ersättning för att vi inte kan förflytta oss på egen hand. Det ska inte vara i stället för kollektivtrafik. Vi vill på samma sätt som ni andra ha möjligheten att välja hur vi ska ta oss fram. Vi vill inte vara hänvisade till endast en tidtabell. Ni andra har möjligheten att välja om ni ska cykla, åka buss eller köra egen bil. Vi måste vara berädda att åka när andra bestämmer att vi får och vi måste vara berädda att åka en omväg för att hämta upp andra som ska till ungefär samma ställe. Samordning av resor kallas det. Men varför ska det bara gälla för oss färdtjänst användare?

Varför är det så lätt att sparka på de som ligger? Vi har en lag i Sverige som har funnits sedan mitten på 90-talet. Den heter LSS och är till för att stödja vissa funktionshindrade. Nu är det väldigt många som tycker att det är en allt för dyr lag. Därför ska den rivas upp eller åt minstonne omformas så kommunerna inte får så höga kostnader. just det!!! SÅ ATT KOMMUNERNA INTE FÅR SÅ HÖGA KOSTNADER…

Men de funktionshindrade då? Jo – så att de funktionshindrade inte får så mycket stöd. Det kan ju bli för mycket hjälp till de som inte har möjligheten att klara sig utan viss hjälp. Det är viktigare att kommunerna inte får höga kostnader för LSS människor, än att funktionshindrade får ett drägligt liv. Vi måste ta pengar från den dyra Lssen, så att vi har råd med allmän förskola. Så att vi har råd med kultur och fräscha fritidsanläggningar där vuxna kan hålla sina kroppar i trim. Det finns så mycket viktigt som vi måste ha. Därför måste vi dra ner på stödet till de hjärnskadade, utvecklingsstörda, autistiska och de andra som omfattas av den förskräckligt dyra rättighetslagen. Hör bara, rättighetslag. Varför ska de funktionshindrade ha en massa rättigheter? Då kanske inte pengarna räcker till det där viktiga som de normalbegåvade och friska vill ha.

Nä, sänk standarden för de som ändå inte ropar så högt. Det är lättare en att behöva säga till de icke funktionshindrade att de får dela med sig av sin bekvämlighet.

Det är hög tid att stanna upp och tänka efter. Vart är vi på väg? Går vi verkligen åt rätt håll? DEt var inte bättre förr. Därför ska vi inte gå tillbaka till den nivån.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=821173