Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

Man borde kunna tycka och hoppas att utveckling ska gå framåt och inte bakåt. Det borde vara så i Sverige 2016. Alla förutsättningar finns, men ändå blir det inte så på alla områden. Jag tycker det är rimligt att fundera på vad skattepengarna ska användas till. Och då vill vi förstås alla att det ska vara till just det som jag tycker mig vara i behov av.

Som exempel på vad jag menar så tycker jag att det har blivit svårare att leva med en funktionsnedsättning idag. Allt för många har myglat med ersättningen för personlig assistans, vilket har inneburit att de som faktiskt är i behov av en assistent får mycket svårare att få en idag. Människors girighet har alltså försvårat för andra att få sin vardag att fungera drägligt. Inte perfekt, utan just drägligt.

Kommuner avslår idag regelmässigt väldigt många LSS-ärenden. Lagen som var till för att ge vissa funktionshindrade stöd och hjälp i vardagen har nu blivit mest en källa till förtvivlan hos de som skulle behöva insatser enligt denna rättighetslag. Sådant som man tidigare har fått enligt LSS, tvingas man strida för i domstol bara för att kommunerna så ofta säger nej. Inte nog med att man inte får den hjälp man behöver, utan man tvingas också strida mot kommunens jurister.

Ledsagning för synskadade, enligt LSS har stramats åt så hårt att väldigt många synskadade och blinda inte längre beviljas denna insats. Alltså trots att denna specifika insats kom till just för synskadade, så nekas man idag. Många gånger tittar man på hur den blinda eller synskadade klarar sig i sitt hem och eftersom det i de flesta fall går alldeles utmärkt, så bli det ett avslag. Men jag undrar bara, vem kan på fullaste allvar tycka att det är rätt bedömningskriterier. Ingen ansöker om ledsagning för att hitta mellan kök och badrum.

Färdtjänsten är nästa sak som har försämrats allt för mycket. Det är inte rimliga väntetider och restider som det är idag. Visst det ska jämföras med kollektivtrafik, men på de flesta håll är det både dyrare och längre väntetider än vad kollektivtrafiken har. Om bussarna går en gång i timmen så vet man i alla fall att när man åker så går den enligt en bestämd rutt. Det vet man aldrig med färdtjänst. Inte nog med att man nästan alltid tvingas vänta den maximala väntetiden, så måste man också vara beredd på att man får åka till olika destinationer för att lämna och hämta andra personer. Detta gör att det i verkligheten faktiskt inte går att likställa med kollektivtrafik. Man kan ha tider att passa även om man är i behov av att använda färdtjänst.

Så vad ska egentligen det gemensamma bekosta i vårt land?

Det finns så mycket som de offentliga pengarna ska räcka till. Just nu är det väldigt mycket fokus på de flyktingar som kommer till vårt land och hur detta ska finansieras. Och visst är det en viktig och stor fråga. Väldigt många människor i vår värld är på flykt från sina hemländer och behöver få skydd, en del av dem hos oss.

Det är givet vis så att det kostar att finna bostäder och allt annat som människor behöver för att få sina grundläggande behov tillgodosedda och någon stans ska pengarna komma ifrån. Men frågan är var dessa pengar ska tas.

För min del menar jag att det inte får vara så att vi vid varje sådant tillfälle ska låta de mest utsatta och de fattigaste i världen vara de som betalar. Men tyvärr verkar det som att det av någon anledning alltid blir så. Nu har vi fått höra att biståndet ska styras om från ute i världen till mottagande här hemma och vi har också fått höra finansministern tala om att vi kanske måste spara in på LSS. Alltså ska de fattigaste och de mest utsatta dra det tyngsta lasset.

Jag tycker detta är så fel. Det kan inte vara så att det måste vara dessa grupper som får avstå av det lilla de har. Det måste finnas andra som kan bidra istället. Problemet med det är väl att andra grupper skriker högre och hörs längre. Men vi måste vara några som står upp för de svagare grupperna i samhället.

De som har behov av att få stöd enligt LSS har redan mindre än andra och de får inget överflöd idag. Att då börja tala om att spara in på denna rättighetslag som ger några människor en lite mer dräglig vardag känns så otroligt syniskt. För hur ska de orka protestera i någon större utsträckning. Det har redan skett väldigt stora neddragningar av rättigheterna enligt denna lag. Det är betydligt färre som får del av dessa rättigheter än vad som var tänkt från början. Det är helt enkelt inte rättvist att ta från de som har minst.

När det svenska biståndet styrs om från de fattigaste i världen för att finansiera mottagandet av flyktingar här i vårt land, då mister de som inget har även smulorna som vi ger dem. Vad händer i de fattigaste länderna om vi slutar stötta dem? Är inte risken då uppenbar att ännu fler tvingas lämna allt och försöka ta sig till Europa och Sverige? Är det inte alltså så att det blir en dubbelt felaktig åtgärd? Vi har ju konstaterat att de som vi ger bistånd till, har det så dåligt att de inte klarar sig utan vår hjälp? Jo, annars hade vi inte givit bistånd till dem.

Det måste gå att hitta en annan modell än att ta från de fattigaste för att ge mat till de fattigaste. Det måste finnas någon annan som kan avstå lite för att ge till de som inget har. Om vi rannsakar oss själva så tror jag att det går att hitta andra sätt att finansiera flyktingmottagandet i vårt land. För det är självklart att vi ska ta emot människor som är på flykt, men vi ska göra det på ett värdigt sätt. Och det är inte de som har minst som ska betala först.

Varför är det så lätt att sparka på de som ligger? Vi har en lag i Sverige som har funnits sedan mitten på 90-talet. Den heter LSS och är till för att stödja vissa funktionshindrade. Nu är det väldigt många som tycker att det är en allt för dyr lag. Därför ska den rivas upp eller åt minstonne omformas så kommunerna inte får så höga kostnader. just det!!! SÅ ATT KOMMUNERNA INTE FÅR SÅ HÖGA KOSTNADER…

Men de funktionshindrade då? Jo – så att de funktionshindrade inte får så mycket stöd. Det kan ju bli för mycket hjälp till de som inte har möjligheten att klara sig utan viss hjälp. Det är viktigare att kommunerna inte får höga kostnader för LSS människor, än att funktionshindrade får ett drägligt liv. Vi måste ta pengar från den dyra Lssen, så att vi har råd med allmän förskola. Så att vi har råd med kultur och fräscha fritidsanläggningar där vuxna kan hålla sina kroppar i trim. Det finns så mycket viktigt som vi måste ha. Därför måste vi dra ner på stödet till de hjärnskadade, utvecklingsstörda, autistiska och de andra som omfattas av den förskräckligt dyra rättighetslagen. Hör bara, rättighetslag. Varför ska de funktionshindrade ha en massa rättigheter? Då kanske inte pengarna räcker till det där viktiga som de normalbegåvade och friska vill ha.

Nä, sänk standarden för de som ändå inte ropar så högt. Det är lättare en att behöva säga till de icke funktionshindrade att de får dela med sig av sin bekvämlighet.

Det är hög tid att stanna upp och tänka efter. Vart är vi på väg? Går vi verkligen åt rätt håll? DEt var inte bättre förr. Därför ska vi inte gå tillbaka till den nivån.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=821173