Niklas Mattsson Kristdemokrat från Fjärås

SVT redovisar idag en rapport om könsstympade kvinnor i Sverige. Mörkertalet är stort och man räknar med att det finns över 150 000 kvinnor som lever med detta fruktansvärda kränkande ingrepp. Hur kan någon vilja misshandla sina döttrar på ett så grymt sätt? Hur kan en mor och en mormor vilja göra detta hämska?

Man kan tycka att ingen som har varit med om det skulle vilja göra det mot sina barn och barnbarn. Men det kulturella trycket är i dessa kulturer och länder så starkt att detta ändå sker gång på gång. En del av de tar också tyvärr med sig detta synsätt till Sverige när de kommer hit.

Hur har det blivit så att en så grymm kultur har kunnat få grepp om dessa kvinnor och hur har den kunnat överleva så här länge? Det är år 2017 och det är fortfarande på en del håll helt accepterat att behandla sina flickor så fruktansvärt. Men det får inte vara så att en flicka ska bli utsatt för detta här i Sverige. Det får vi aldrig tillåta, men det sker ändå. Så vad kan vi göra för att få slut på detta?

Kvinnor som kommer från dessa länder måste få hjälp att bryta med denna kultur. Det ska inte finnas någon press från varken kvinnor eller män att detta övergrepp ska ske. Vården och skolan behöver lära sig hur de ska kunna se och stötta på rätt sätt. Integrationen måste bli bättre för kvinnor som är från länder där vi vet att könsstympning förekommer. Det ska inte vara så som kvinnan i dagens Rapportsändning berättade, hon kom till Sverige och då tvingades hon gömma sig och sin dotter för att hennes landsmän inte skulle stympa flickan. Så får det inte gå till i vårt land. Och så borde det inte få gå till i någon del av världen.

Hur många gånger ska man kunna ansöka om samma sak? Nu är det fjärde gången Kammarberget är i fara. Tre gånger har det avgjorts att berget inte ska krossas till makadam, men tydligen finns det inga gränser för hur många gånger man kan pröva detta.

Det har konstaterats flera gånger av Miljödomstolen att detta berg ska vara kvar och att det inte är den bästa platsen för en bergtäkt. För oss är det tydligt att detta inte kan vara den bästa platsen för ett så stort ingrepp i naturen. Det ligger väldigt nära vattentäkten Lygnern som försörjer väldigt många människor med dricksvatten. Det ligger på gränsen av naturreservatet Fjärås Bräcka och det är en del av vår kommun som har stor betydelse för friluftslivet.

Självklart förstår vi också att det behövs mängder av krossmateriel för att försörja Kungsbackas expansion, men det får inte få vilka konsekvenser som helst. Vi måste kunna bevara en del av naturen även om kommunen växer som Kungsbacka gör. Det är viktigt att vi har platser för rekreation som vi kan nå utan att behöva åka långt. Det är viktigt att bevara naturen kring sjöarna Lygnern och Skärsjön. Kungsbackas invånare behöver naturliga berg att njuta av, inte bara makadam att bygga av.

Inte trodde man väl att vi skulle börja tala om vattenbrist i Sverige. Vi har ju alltid haft gott om vatten och dess utom rent och friskt. Men nu duggar varningarna tätt om att det kommer att bli brist på denna så viktiga naturtillgång.

Det är först när man står där utan vatten som man förstår hur viktigt det är. Har ni tänkt på hur många gånger man öppnar kranen varje dag? För här i Sverige är det ju så att man förväntar sig att det alltid ska komma vatten ur kranen när man vill ha det. Tyvärr är det inte något som är självklart i alla delar av vår värld. På många håll är rent vatten något man får köpa på flaska för att kunna dricka eller laga mat av. Vi måste alltså börja bli mer rädda om vårt rena friska vatten även här uppe i norden.

Vi behöver lära oss att inte slösa och ta förgivet att vattnet aldrig tar slut. Vi måste kanske se över hur vi alla hanterar vatten och hur mycket vi bara låter rinna iväg.

Vi kan alla bidra med att hushålla bättre med det vatten vi använder. Men vi behöver också se över hur det kommunala vattnet används. Hur täta är ledningarna från våra kommunala vattentäkter. Det är väldigt många mil ledningar som ligger i vårt land och många av de har legat där i många år. Vet vi hur kvaliteten på dessa ledningar är? Eller kan det vara så att det läcker både här och där?

Redan förra sommaren var det brist på vatten i delar av vårt land. Det har inte regnat tillräckligt mycket för att fylla på grundvattnet sedan dess och nu hör vi att det kommer att vara fler platser som kommer att drabbas i slutet av sommaren. Det är alltså hög tid att sluta slösa. Låt bli att vattna gräsmattorna och låt inte kranar stå och droppa för att packningarna behöver bytas. För som vi alla vet:

Många bäckar små, blir till slut en stor å.

Vi Kristdemokrater i Kungsbacka anser att kommunen ska satsa på de äldre under 2018. Därför kommer vi i budgetdiskussionen med allianspartierna yrka på att tillskjuta mer pengar till nämnden för vård och omsorg.

Vi ser att det finns stora behov inom nämndens område. Dels gjorde de ett stort underskott 2016 och dels står de inför stora utmaningar de kommande åren. Som exempel kan nämnas rekryteringsproblemen av så väl sjuksköterskor som undersköterskor. Personalen både inom hemtjänsten och på äldreboendena sliter hårt för att ge de äldre den omsorg och den vård de behöver.

Det är inte alltid bara att skjuta till pengar som är lösningen på problemen, men ibland behövs det ett tillskott för att få arbetet att gå bättre. Vi menar att vi nu står inför sådana utmaningar så att det nu behövs mer pengar för att garantera att de äldre i vår kommun får en god omsorg och för att personalen ska få en bra arbetsmiljö.

Vi kommer därför att föreslå att vi tar pengar från kommunstyrelsen och flyttar till nämnden för vård och omsorg. Kommunstyrelsen gick med drygt 30 miljoner i överskott 2016 och vi anser att det då går att minska deras budget en del. Vårt förslag är att utöver den uppräkning budgetberedningen föreslår ge vård och omsorg ytterligare 16 miljoner kronor.

Dessa pengar behövs för att förbättra möjligheten att rekrytera och behålla den så viktiga personalen. Vi vill prioritera de äldre framför mer uppgifter hos kommunstyrelsen. Och prioritera handlar om att fördela de medel som finns på bästa sätt. För oss är bästa sätt att våra äldre ska ha en trygg och värdig omsorg.

Kristdemokraterna vill göra en kraftig förstärkning av primärvården. Det ska vara självklart att man i första hand vänder sig till sin vårdcentral när man är i behov av vård. Men då kan man inte mötas av en telefon som meddelar att tiderna är slut så du får återkomma i morgon. Det behöver finnas tider att få när människor behöver de.

Vi Kristdemokrater vill förändra vårdgarantin inom primärvården. Vi vill sänka tiden till första besök från sju dagar till en dag. Man ska alltså få träffa den kompetens man behöver på vårdcentralen redan nästa dag, det kan vara läkare eller någon annan kompetens. Det viktiga är att man ska få sin tid direkt.

Vård ska ske så nära som möjligt och sjukhuset ska inte vara det första man tänker på. Akuten är inte bäst nivå för alla behov. I Halland har vi sagt att ca 80 procent av vården ska ske på vårdcentralen och det är hög tid att öka jobbet för att nå målet. Det är inte meningen att äldre med stora vårdbehov ska sitta flera timmar på akuten och vänta för att bli inlagd på en avdelning på sjukhuset. De ska i första hand få den vård de behöver nära, antingen på vårdcentralen eller i sitt hem.

För att lyckas med detta krävs det både mer pengar och ett annat arbetssätt. T.ex. att fler kompetenser används på vårdcentralerna och att digitala vårdformer används i mycket större utsträckning. Det är viktigt att 1177 och ambulansen styr tydligare mot vårdcentralen och att det finns tider att få när man behöver de.

Därför vill Kristdemokraterna tillskjuta tre miljarder kr från staten till primärvården. Om de fördelas efter folkmängd skulle det innebära ca 100 miljoner för sjukvården i Halland. Det är pengar som skulle ge Hallands invånare tryggare vård och bättre tillgänglighet.

Jag tycker debatten om vinster i välfärden är väldigt konstig. Hur skulle ett samhälle fungera utan vinstdrivande företag? Hur skulle investeringar och utveckling kunna existera utan vinster? Inte ens kommuner och landsting får bedriva sin verksamhet utan att få ekonomin i balans.

För mig är det självklart att det ska finnas företag som är delaktiga i välfärden. Utan dessa företag skulle vi få semre kvalitet och effektivitet. För mig är det självklart att människor som driver företag och satsar av sina pengar och sin tid också ska kunna få leva på det.

Varför är det ok att tjäna pengar på att sälja sängar till äldreomsorgen, men inte på att ge omsorgen till människan som ligger i sängen? Varför får man ta ut vinst på att framställa läkemedel till oss alla, men inte på att ge dem till oss? Varför får företag som säljer datorer till våra skolor tjäna på det, men den som lär ut via datorerna får inte gå med vinst?

Vad det ska handla om är kvalitet. Det är den som ska mätas och följas upp. Det måste beställaren av välfärdstjänster bli bättre på. Välfärden ska finansieras gemensamt och då är det viktigt att resurserna används effektivt, så att elever, sjuka och äldre får god kvalitet på utbildningen, vården och omsorgen. Jag är övertygad om att vi lyckas bäst med detta om vi har fler aktörer än kommuner och landsting som bidrar med engagemang och kompetens i det viktiga välfärdsarbetet.

Det finns ett argument som dyker upp ofta när det handlar om lagar och vad som ska vara tillåtet. Ett argument som jag tycker är riktigt dåligt.

• Eftersom så många ändå gör så, så minskar ju brottsligheten om vi tillåter det.
• Cannabis är narkotika och det som behöver förändras är attityden till det, så att vi inte accepterar de knarkliberala åsikterna som smyger sig in i vårt samhälle. Det finns stora pengar i den industrin och det satsas ofantliga summor på lobbying för mer liberala lagar. Jag tycker detta är skrämmande, men sanningen är att med mycket pengar kommer man långt. Och de som tjänar pengar på narkotikan, bryr sig inte om konsekvenserna för de som fastnar i beroende.
• Med detta sätt att resonera kommer det goda samhällsbygget snart att rasa ihop. Med sådana argument blir det svårt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Vi kan inte bygga lagstiftning på det viset. Knark är knark även om allt för många använder det. Och knark ska aldrig vara tillåtet.
• Hur många ska jobba svart för att det ska vara lika bra att tillåta det? Hur många ska köra för fort innan det är lika bra att ta bort hastighetskontrollerna på våra vägar? Varför ska vi ha åldersgräns på tobak, det är ju så många ungdomar som både röker och snusar? Och så vidare, och så vidare.
• Hur kan man tycka att knark ska vara tillåtet? Visst det går ju att hävda att när så många använder det så minskar brotten och därmed polisens arbete om det blir legalt, men vad är det för resonemang egentligen. Hur många ska begå brott för att det ska vara bättre att göra det lagligt?
• Det senaste jag hörde var på nyheterna här om dagen, vilket gjorde mig väldigt bedrövad. Det var att man i USA nu vill rösta igenom att cannabis ska bli lagligt. Inte nog med att man redan i vissa delstater har tillåtit det, utan nu vill man göra det lagligt i hela landet.

Man borde kunna tycka och hoppas att utveckling ska gå framåt och inte bakåt. Det borde vara så i Sverige 2016. Alla förutsättningar finns, men ändå blir det inte så på alla områden. Jag tycker det är rimligt att fundera på vad skattepengarna ska användas till. Och då vill vi förstås alla att det ska vara till just det som jag tycker mig vara i behov av.

Som exempel på vad jag menar så tycker jag att det har blivit svårare att leva med en funktionsnedsättning idag. Allt för många har myglat med ersättningen för personlig assistans, vilket har inneburit att de som faktiskt är i behov av en assistent får mycket svårare att få en idag. Människors girighet har alltså försvårat för andra att få sin vardag att fungera drägligt. Inte perfekt, utan just drägligt.

Kommuner avslår idag regelmässigt väldigt många LSS-ärenden. Lagen som var till för att ge vissa funktionshindrade stöd och hjälp i vardagen har nu blivit mest en källa till förtvivlan hos de som skulle behöva insatser enligt denna rättighetslag. Sådant som man tidigare har fått enligt LSS, tvingas man strida för i domstol bara för att kommunerna så ofta säger nej. Inte nog med att man inte får den hjälp man behöver, utan man tvingas också strida mot kommunens jurister.

Ledsagning för synskadade, enligt LSS har stramats åt så hårt att väldigt många synskadade och blinda inte längre beviljas denna insats. Alltså trots att denna specifika insats kom till just för synskadade, så nekas man idag. Många gånger tittar man på hur den blinda eller synskadade klarar sig i sitt hem och eftersom det i de flesta fall går alldeles utmärkt, så bli det ett avslag. Men jag undrar bara, vem kan på fullaste allvar tycka att det är rätt bedömningskriterier. Ingen ansöker om ledsagning för att hitta mellan kök och badrum.

Färdtjänsten är nästa sak som har försämrats allt för mycket. Det är inte rimliga väntetider och restider som det är idag. Visst det ska jämföras med kollektivtrafik, men på de flesta håll är det både dyrare och längre väntetider än vad kollektivtrafiken har. Om bussarna går en gång i timmen så vet man i alla fall att när man åker så går den enligt en bestämd rutt. Det vet man aldrig med färdtjänst. Inte nog med att man nästan alltid tvingas vänta den maximala väntetiden, så måste man också vara beredd på att man får åka till olika destinationer för att lämna och hämta andra personer. Detta gör att det i verkligheten faktiskt inte går att likställa med kollektivtrafik. Man kan ha tider att passa även om man är i behov av att använda färdtjänst.

Så vad ska egentligen det gemensamma bekosta i vårt land?

Det är så sjukt att kvinnor och flickor ska behöva oroa sig för att bli utsatta för sexuella ofredanden eller för att bli våldtagna. Hur tänker män som tycker sig ha rätten att kränka någon annan på det sättet?

Denna sommaren har det varit ovanligt mycket sådan skit man har hört talas om. Tjejer som blir våldtagna eller ofredade i publiken på konserter och nu på Gothia. Vad är det som händer i vårt land? Hur har dessa män blivit fostrade för att få en så vriden människosyn? Det verkar dessutom som att det är planerade och samordnade övergrepp som begås. Flera personer som omringar sitt offer och förgriper sig på henne. Hur kan man vara så grym och utstuderat elak?

Vad är det som gör att det har blivit så här? Vad kan vi göra för att få stopp på det? För det måste vi. Vi kan inte acceptera att denna förvridna kvinnosyn får fortsätta. Vi ska inte ha separerade zoner, vi ska inte ha olika tider och vi ska inte ha olika regler för män och kvinnor i vårt land. Det ska inte behövas och det är inte så vi vill att vårt samhälle ska fungera. Det är inte den som blir utsatt som ska flytta på sig eller anpassa sig till vissa tider.

Det är nu Vi måste få ett stopp på detta. Det är nu vi måste agera. Det går inte att skylla på att det är någon annans ansvar. Vi har alla en skyldighet att agera för att visa att vi inte accepterar en kvinnosyn där sexuella övergrepp är okej. Det handlar inte om att hata alla män, ingen vinner något på sådana uttalanden. Det handlar inte om att hata alla flyktingar, det löser inte problemet. Det handlar om att stå upp för goda värderingar, där kvinnor och män har samma värde och där ingen har rätt att kränka någon annan.

Vi Kristdemokrater yrkade på onsdagen avslag på förslaget i Regionstyrelsen att Halland ska införa ny fosterdiagnostik i form av KUB och NIPT. För oss är de etiska problemen med detta så stora att vi menar att det är bättre att avstå från dessa tester. Vi vill ha ett samhälle som välkomnar olikheter och där man inte sorteras bort bara för att man inte passar in i normen.

Vi yrkade alltså avslag och vi lämnade in följande reservation där vi motiverar vårt ställningstagande.

RESERVATION FRÅN KRISTDEMOKRATERNA

Regionstyrelsen 2016-06-01, ärende 23: Fosterdiagnostik

Vi Kristdemokrater vill inte att Halland inför den nya formen av fosterdiagnostik som oundgängligen leder till att barn med vissa avvikelser sorteras bort. Av etiska skäl reserverar vi oss mot detta beslut.

NIPT och KUB syftar till att hitta barn med bla kromosomavvikelser och alltså sortera bort dessa människor. Vi vill inte ha ett sådant samhälle, där människor med vissa avvikelser inte är välkomna. Detta är självklart en mycket svår etisk fråga och inte bara något man lättvindigt ska införa för att det ska bli likadant som andra har det. Det blir inte heller rätt om man säger att det är en sådan svår etisk fråga så att kvinnan själv ska avgöra, för det handlar ytterst om vilka metoder vi tillhandahåller utifrån vilket samhälle vi vill leva i. Här måste politiken våga stå upp för människovärdesprincipen och säga att allt som är möjligt inte är lämpligt.

Detta handlar om vilket samhälle vi ska ha. Vilka är välkomna och vilka är bättre att vi klarar oss utan. Vi vill ha ett samhälle där alla är lika välkomna. Ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter, där olikheter möts med respekt och värme. Där alla har en plats och får finnas bara för att de är just människor. Om vi tillåter bortsorterande diagnostik tror vi att Sverige kommer att hamna i samma situation som andra länder har gjort. Alltså att det till exempel inte kommer att födas några barn med Downs syndrom om några år.

Inget är självklart bara svart och vitt. Det finns för och nackdelar med det mesta. Fast i beslut som handlar om principer för hur samhället ska se ut, är det viktigt att ta hänsyn till de konsekvenser som kan komma i framtiden. Vi menar att det kan finnas risk för att detta beslut kan leda till att föräldrar som i framtiden väljer att föda barn med kromosomförändringar kommer att få höra att deras beslut medför onödiga kostnader för samhället. Den utvecklingen kan man tyvärr se i bla Danmark.

Vi menar att det finns en stor risk att vi med denna utsorterande metodik ger oss ut på ett sluttande plan. Just nu är det barn med tre olika kromosomförändringar som blivande föräldrar får höra att de har rätt att ta bort, men tekniken kan klara mycket mer än så. När det hela tiden talas om att det är jobbigt att ha barn med en viss form av avvikelse blir det snart stigmatiserande och risken finns då att människor som lever med dessa tillstånd blir betraktade som mindre värda människor. Det är viktigt att vi håller fast vid att alla människor har ett unikt och okränkbart värde, det gäller alla, även människor med kromosomförändringar.

Om vi på allvar menar något med att olika är bra och att olikheter berikar vårt samhälle, så räcker det inte med att ha olika sockar på sig en dag om året. Då måste vi också kunna fatta beslut som bidrar till ett samhälle med variation. Då måste vi också kunna fatta beslut som är obekväma och som säger nej till bortsortering av de berikande olikheterna.